Kappe - Life of a redhead

Sitter och laser boken Confessions of an economic hit man, en bok som handlar om den s.k. corporatocracy dar banker, regeringar och storforetag ar sammanflatat till en global maktelit, och de manniskor som arbetar som economic hit men (forfattaren ar en fore detta). Dessa manniskor jobbar for denna maktelit for att helt enkelt overtyga u-lander att ta emot alldeles for stora lan fran USA for att USA sedan ska kunna exploatera landet pa olika satt.

Visst, man skulle kunna saga att det ar som att be om att bli en fullfjadrar cyniker att lasa denna bok, och ja, sa ar det kanske (jag ar ju delvis dar redan a andra sidan). Hursomhelst ar nagot som jag har funderat lange pa hur man kan se medmansklighet pa ett helt annat plan.

For att gora det enkelt; en minoritet av maktgalna manniskor styr over och utnyttjar en majoritet for egen vinning. Sjalvklart ligger det da i denna maktelits intresse att vi vanliga manniskor inte star upp mot dem (de vill ju saklart behalla sin makt) utan att vi istallet dodar varandra pa grund av alkohol, girighet och en massa annat som latt leder till att vi rakar i luven med varandra.

Darfor finns det politiska skal till att vi haller sams. Okej, har man en diskussion sa har man och om nagon haller pa att doda en sa ar det val klart att man ska forsvara sig. Men det finns sa mycket onodigt hat och vald som har rotter i totalt ovasentliga saker som konsumtion och vassa armbagar som latt gar att undvika om man bara ar installd pa det (aven om det sjalvklart ocksa kan kretsa kring, for manga, livsviktiga saker som religion och politik).

Det man bor ha i atanke innan man ger nagon pa kaften for att han inte delar ens asikter eller jobbar ihjal sig (och darmed latt blir otrevlig mot sina medmanniskor) for att ha rad med onodig konsumtion ar att man bara spelar den globala makteliten i handerna. Det ar meningen att folket ska halla ihop, vi har inte rad att bete oss som idioter mot varandra helt enkelt!

Well well, de flesta avfardar val det har som pure hippiesnack, men jag tror pa det.

Karlek!

/K

Provade en sjukt ball grej nyss, fick inspiration fran en minst lika ball blogg kallad 365 saker du kan skriva, vilket ar en slags konceptblogg kring poesi, skrivande och sant. Hursomhelst, ni ser ju sjalva vad det handlar om pa lanken, men for er som inte ens orkar pallra er in pa lanken handlar det om att skriva utan att tanka. Att skriva gor man oftast ensam nar man ar pa ett eftertanksamt humor, insjunken i sina egna tankar, men mitt uppe i funderingarna hindrar man sig ofta fran att skriva vissa saker. Vissa kanslor och tankar censureras for att de kanns lite knappa/laskiga att erkanna eller kanske later konstiga nar man forsoker formulera dem.

Jag vet inte hur mitt lilla alster blev. A andra sidan maste det inte bli jattebra, bara en tanke klacks i skallen som kanske inte hade klackts om man inte hade "floedat". Well well, har har ni min text hursomhelst, klockan har hunnit bli halv fem pa morgonen har borta sa jag ska krypa till kojs nu. Bless!

jag finner mig sjalv i en tillvaro sa bracklig som finaste porslin men ar det mitt eget fel att jag kanner sa eller kan jag gora nagonting at det, ar glaset halvtomt eller halvfullt fragar folk sig sjalva nar det vissa ganger faktiskt inte innehaller nagonting alls

 

eller kanske inte ens ar ett glas, det kanske ar nagot helt annat

snarare ett lopband dar man knappt hinner uppfatta sjalva varandet for att bandet ar installt pa hogsta hastighet

 

vi gar omkring och tror att majoriteten av alla manniskor har den dar hogsta hastigheten installd pa sitt band pa grund av... ja vada egentligen? att alla andra ocksa har det? inte alltfor konstigt, vi ar trots allt flockdjur och ganska lika alla andra djur som levat och lever pa var planet

 

bortsett fran att vi bloggar och twittrar da kanske..

 

men vi kan ju faktiskt stalla in hastigheten pa vart band utan storre problem

eller manga av oss kan det ska jag val kanske saga, andra manniskor tenderar ofta att vilja pilla med varandras lopband vilket gor det hela lite mer komplicerat

 

vissa joggar inte alls, de har aldrig fattat det dar med motion

och jag forstar dem till viss del, man hinner liksom inte uppleva nagot i den farten, man kan knappt urskilja nagonting overhuvudtaget

 

men en lagom sondagspromenad da, ar det det ultimata tempot man bor halla?

jag har inga svar, for mig funkar det utmarkt men det kanske ar helt at skogen for dig

det ar val tur att det finns en del tid att prova sig fram pa, eller hur?

 

/K

Oh!

Haha, jag som trodde att jag var ensam om att se ansikten pa alla mojliga stallen! Hittade precis en sjukt rolig och kreativ hemsida, checka in folk!

Dricka ur beer keg och roda plastmuggar, check!

Just nu gor jag inget sarskilt forutom att chilla galore, lyssna pa richie spice och undra nar familjen kommer hem. Skulle latt kunna chilla har nagon dag till, sarskilt med det fina vadret i atanke.

Var pa ett graduation party igar med Tara, vilket var javligt kul. I borjan var det lite "jomensaattehhh.."-lage, pallade ju inte hanga efter henne som en svans. Men sen hookade jag med nagra asskona snubbar, varav majoriteten inte visste sarskilt mycket om Sverige. En snubbe hade helt randomly skrivit en fet uppsats om Sverige pa universitetet sa han berattade lite om sin bild av Sverige. En huvudpoang vi kom fram till var att manga svenskar ar individualister, hela sjalvforverkligande-tanket har slagit igenom ganska fett far man saga.

Reppade en massa svenska artister for ovrigt; Danjah, Hoffmaestro, Joey Fever, Looptroop, Million Stylez, Promoe, Prop Dylan och framforallt Chords. Man maste ju passa pa som en sann musiknord :)

Nae, nu ska jag ut i solskenet och chilla med hunden. Det kanske jag inte har namnt forresten, jag vaktar en hund, tva katter och en hamster nar jag ar har. Tungt sallskap med andra ord!

Bless!

/K

Allt ar skitfett just nu. En granntjej vid namn Tara kom forbi och vi drog ivag till hennes polare och hangde lite, sen drog vi ivag och plockade bjornbar. Sjukt softa manniskor! Verkar vara sa chillat pa Lummi Island, det bor typ 1000 pers har och alla verkar kanna alla.

I vanliga fall brukar man forknippa det med en rutten svensk hala dar ungdomar hanger vid sibyllakiosken med sina moppar och nagon ledarsnubbe brolar at folk for att impa pa brudarna, men har ar det bara soft. Avslappnade manniskor som alla verkar kunna hanga med varandra utan att doma. Haha, en snubbe visade mig sin feta herbgarden, det kandes ratt sjukt att se det vaxa sa oppet. Sa ar det pa sana har sma oar.

Nu ska jag se om jag orkar ta mig for att laga lite kak, fridens liljor!

/K

Har sitter jag, chillar, lyssnar pa bobban och skriver lite sa att ni fa som faktiskt laser min blogg vet vad jag sysslar med. Ni vet nog vart jag ar, men for er andra som snubblat in har kan jag saga att jag ar pa en o, Lummi Island, som ligger pa USA:s vastkust ungefar vid Seattle.

Just nu ar familjen vars hus jag chillar i ivag pa nan typ av slaktconvention (las med prickar, annars kan det bli fel), dom kommer hem pa sondag nagon gang och da ska jag dra ivag och gora det jag ar har for: fiska.

Manga har reagerat pa det, och jag forstar det.. jag ar ju inte kand for att vara nagon fiskesnubbe direkt. Men det ska bli javligt fett, antar att jag inte far projs forran jag har lart mig ordentligt sa det ar bara att hugga i! Det ar genom farsan i familjen som knegar med detta och det var pa det viset jag kom in pa det har sparet.

Other news:
Jag kopte ett munspel innan jag drog. Fortfarande ingen aning om hur man gor, tankte komma till det sa smaningom...
Mitt skagg kommer vaxa och frodas under alla tio veckorna i huvudet, det kommer bli nice.
Dock kommer haret pa mitt huvud gora det samma, inte lika nice.
Jag har precis lyssnat pa fyra feta latar i rad, se nedan.

Bob Marley - Caution
Dead Prez  - Propaganda
Chords - Places to go
Promoe - Up

Nu ska checka efter lite skona munspelskurser pa natet , skriver mer senare.

Frid och karlek!

/K

Har funderat mycket på det där med vår strävan efter mer. Många gånger konstaterar jag för mig själv att den bara gör att vi känner oss otillräckliga, olyckliga och aldrig kan vara nöjda med vad vi har, men självklart är det inte riktigt så enkelt. Strävan efter mer gör också att vi hittar lösningar på tidigare tillsynes olösliga problem och utvecklas som människor.

Det här med ekonomisk tillväxt är en väldigt intressant sak, ett begrepp som, tillsammans med bland andra effektivisering, beskriver vår tidsanda. Det är inget fel på att sträva efter tillväxt, som vanligtvis mäts enligt BNP och som logiskt nog borde leda till att fler människor får mat på bordet. Men kan vi alltid räkna med att ekonomin hela tiden blir bättre? Det känns som att det är det enda ekonomer pratar om när allt kommer till kritan. När vi nu har en kris (ja, den pågår fortfarande bara att det inte går att läsa lika många alarmerande artiklar i Aftonbladet om det längre) som är värre än på en väldans massa år och samtidigt står inför ett vägskäl där vi måste satsa på dyrare förnyelsebara naturresurser, är det då inte lite klokare att tala om fördelningen av de pengar vi redan har?

När jag funderat kring detta har jag osökt kommit att tänka på det här med friidrottsrekord. Hur långt kan vi gå egentligen? Det största problemet med att förutsäga framtida friidrottsrekord är att vi inte har varit där ännu, det är fortfarande orörd, outforskad mark för mänskligheten. Vi har med andra ord inga direkta ramar för vad som är mänskligt. Ett omtalat problem är att många gamla rekord sägs vara satta under förhållanden som idag inte skulle tillåtas, och dessutom hade man inte likvärdiga dopingkontroller på den tiden. Detta gör att det är ganska ovanligt att rekorden slås, i bara 12 av de 46 existerande grenarna har världsrekord satts på 2000-talet (visserligen gäller detta fram tills juli 2008).

Så till vida vi inte släpper dopningen fri förstås. En intressant diskussion jag inte riktigt orkar ge mig in i nu, men det känns inte särskilt troligt.

En annan sak som alltid varit populärt att drömma om är möjligheten till förlängt eller evigt liv. Kanske behöver vi inte drömma mycket längre, forskarna har nämligen lyckats förlänga liven på möss (även om steget därifrån till människan är ganska långt). Det är lätt att slentrianmässigt säga att "jomen hundra år till, varför inte?", men frågan är om vi verkligen vill det? Vilka effekter skulle det få på vår jord när den redan är minst sagt överbefolkad? Och kanske framförallt: tar det inte lite udden av livet?

Varför är vi så rädda för att dö egentligen? Nog för att jag förstår att det antagligen känns lite vemodigt när livet börjar närma sig sitt slut, men att börja mixtra för att vi ska klara oss längre?

/K

Forskare: Hasch är farligt för alla

I PK-moralpanik-Sverige känns ju en artikel som denna så jävla självklar. Jag har långtifrån koll på droger, men även den dummaste kan väl förstå att injicering av THC knappast kan jämföras med att röka en spliff? Denna illustration som jag hittade på en blogg säger väl allt.

Enligt många är det dessutom rent bullshit att rökande dödar hjärnceller. Att det ska döda hjärnceller baseras på tester man gjorde i USA där man satte masker på apor och pumpade in cannabisrök, där aporna kvävdes av maskerna vilket såklart medförde att man tappade/dödade hjärncellerna.

Det känns på något sätt som att all forskning och många människors åsikter baseras på gammal hederlig etik och moral direkt ur religionen, typ "nämen knark är ju farligt, inte ska vi väl..." Att inom dessa frågor förlita sig på vad människor sa för en väldans massa år sedan känns väldigt, väldigt skevt.

Bara en sån sak som att så ohyggligt många dör av alkohol och tobak, som är lagligt, medan absolut NOLL dör av marijuana, som är olagligt, säger väl det mesta. Det känns ganska omvänt att alkohol är så pass socialt accepterat som det är när det är den femte farligaste drogen. Hade den lanserats idag hade den totalförbjudits, utan tvekan.

Ska kolla på en dokumentär snart, The Union: the business behind getting high, som verkar riktigt intressant. Well well, orkar inte riktigt ge mig in i diskussioner kring avkriminalisering/legalisering just nu... kanske en annan gång.

Kärlek!

/K