Du och en företagspamp är av samma kött och blod
Det roliga med hela den här diskussionen om bonusar till stora företagspampar hit och dit är att jargongen låter ungefär såhär:
"Jag förstår inte hur man kan kräva så mycket i lön när man redan har x miljoner på banken, hur fan kan man vara så girig?"
"Ja usch, nackskott på såna idioter!"
Kruxet är ju bara att människan fungerar så. Mycket vill ha mer, eller som nån smart snubbe sa: "Ju närmre guldet man sitter, desto mer kommer man gräva" (typ). Självklart vill vi alla, inklusive jag själv, kunna sitta och säga att vi aldrig skulle ta emot feta fantasisummor till bonusar, men jag tror det är att överskatta oss själva.
Problemet med det hela är att det sitter en regering, styrelse eller vafan det nu är bakom sina skrivbord och sätter regler som tillåter dessa bonusar. Och då menar jag inte att en bonus i sig är något illa, har man gjort ett riktigt jävla slitjobb och faktiskt åstadkommit en hel del (vilket jag iofs knappast tror att dessa pampar har gjort) förtjänar man lite prestationsbaserad inkomst. Men då ska det gälla alla, och då ska det enbart gälla då ekonomin faktiskt TILLÅTER det. Hur fan kan man sitta i sin kostym och säga att "jamen, vi har våra regler och bestämmelser som vi anser lämpliga" när vi befinner oss i en avgrundsdjup ekonomisk kris där större delen av befolkningens liv inte verkar spela någon roll?!
De allra allra flesta som skulle få chansen att ta en fet bonus skulle med andra ord ta den, det gäller att ge sig fan på att ingen ska ha möjlighet att ens bli erbjuden en så fet bonus från första början, särskilt i kristider. Sedan att de kan fiffla hur mycket de vill bakom sänkta ridåer oavsett regler, det är en helt annan femma...
/K
Den lilla människan
Läskigt när man ser att allt hänger ihop, att allt går åt samma håll. Hur begreppet demokrati urvattnas (grekiskans demos= folket och kratein= styrelse, alltså folkstyre) och människan blir allt mindre.
Och det läskiga är att det här har hänt, och kommer fortsätta hända. Ni vet ju hur det var med FRA-lagen? Här är en intervju av författaren Anders Widén som är engagerad i bl.a. FRA-lagen med riksdagsmannen Gunnar Sandberg, som säger bland annat:
"För du ska veta att jag från tisdag till torsdag mest är låst i möten och förberedelser för det utskott jag är med i. Sen pressar annat på, jag hinner aldrig igenom mina högar. När det sent omsider kommer till omröstning i kammaren hör vi med våra partikolleger hur de har röstat i sina utskott. Har de då haft hand om exempelvis FRA, så röstar vi som de säger. Det är så det går till."
Jag har all respekt för att politiker har mycket att göra, men det är ALDRIG okej att större delar av alla partier röstar som en minoritet bara för att de haft hand om frågan. Vi kanske borde dela upp bördan kring dessa stora förslag på fler personer? Det är nämligen detta som kallas för skendemokrati i allra högsta grad, när större delen av politikerna bara verkar vara där för syns skull.
Vad är då gemensamt för alla dessa lagar? Jo, gemensamt är att alla kommit på fråga efter påtryckningar från medieindustrin, därmed i högsta grad USA. Det är med andra ord inte politikerna som är makthavarna, det är företagen som är det. Så pratar pengar. Inte ens Obama-effekten kan rå på det här, just för att Obama-effekten inte finns, i alla fall inte som den beskrivs av många idag. Han har fortfarande samma korrupta, maktgalna människor ovanför sig som innan, och de kan inte folket byta ut. Därför behåller han hemlighetsstämpeln på förhandlingarna kring ACTA som George W Bush har satt (http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/obama-morkar-acta-avtalet-1.822816).
Först kom FRA-lagen. Maktens män hade redan innan 9/11 känt att de hade för dålig koll på jordens befolkning, och fick i och med 9/11 vatten på sin kvarn i sitt påhitt "terroristen". Som alla vet är det lättaste sättet att få folk att lita på auktoritet att ge folk skrämselhicka, vilket fick oss att blint förlita oss på vaga förklaringar om att "terroristerna är farliga, låt oss skydda er vanligt folk från dem". Nog för att terrorister finns, men problemet är vem som definierar vad en terrorist faktiskt är.
För oss västerlänningar är terrorister skäggiga män som spränger bussar. Låt oss ta en titt på en definition av ordet terrorism (från wikipedia):
Avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar.
Vad kallar vi då t.ex. Bush? Det blir plötsligt väldigt uppenbart, när ett land så totalt ohotat som Sverige inför FRA-lagen, att terrorist bara är ett begrepp ledarna använder för de som slåss mot dem. När man dessutom ser att fler dör i Sverige av att sätta kycklingben i halsen än av terrorism blir det inget annat än skrattretande.
Sedan röstades Ipred-lagen fram och träder ironiskt nog i kraft den 1 april. Efter ett hemligt möte i maj 2006 mellan representanter från justitiedepartementet och USA:s regering i Washington tog det bara några veckor innan en razzia mot Pirate Bay genomfördes av polisen där 186 datorer beslagtas på ett tiotal ställen i Sverige. Thomas Bodström anmäls för ministerstyre (dvs. att försöka påverka svenska myndigheter i ett konkret ärende vilket strider mot grundlagen) men frias. Man kan ju undra vem som betalade både Justitieombudsmannen och konstitutionsutskottet för det.
Roligt hur de dessutom verkar tro att fildelning är något som kommer kunna stoppas. Jodå, ungefär lika troligt som att det hade gått att stoppa cd-skivan till förmån för lp-skivan. Som folk har sagt: "juridiken ligger alltid ett steg efter den tekniska utvecklingen". Därför bör kanske medieindustrin börja fundera på alternativa sätt för artisterna att tjäna pengar. Musikabonnemang låter som en väldigt intressant lösning, jag kan definitivt tänka mig att betala en summa i månaden för obegränsad nedladdning.
Nästa lag på ingång är ACTA (Anti Counterfeiting Trade Agreement), ett internationellt handelsavtal som diskuteras mellan EU, USA, Japan mm. Den mest omtalade och kontroversiella delen av förslaget att tullen ska ha rätt att kolla igenom och beslagta människors datorer, mp3-spelare, mobiler mm. efter piratkopierad musik och film.
För oss västerlänningar är terrorister skäggiga män som spränger bussar. Låt oss ta en titt på en definition av ordet terrorism (från wikipedia):
Avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar.
Vad kallar vi då t.ex. Bush? Det blir plötsligt väldigt uppenbart, när ett land så totalt ohotat som Sverige inför FRA-lagen, att terrorist bara är ett begrepp ledarna använder för de som slåss mot dem. När man dessutom ser att fler dör i Sverige av att sätta kycklingben i halsen än av terrorism blir det inget annat än skrattretande.
Sedan röstades Ipred-lagen fram och träder ironiskt nog i kraft den 1 april. Efter ett hemligt möte i maj 2006 mellan representanter från justitiedepartementet och USA:s regering i Washington tog det bara några veckor innan en razzia mot Pirate Bay genomfördes av polisen där 186 datorer beslagtas på ett tiotal ställen i Sverige. Thomas Bodström anmäls för ministerstyre (dvs. att försöka påverka svenska myndigheter i ett konkret ärende vilket strider mot grundlagen) men frias. Man kan ju undra vem som betalade både Justitieombudsmannen och konstitutionsutskottet för det.
Roligt hur de dessutom verkar tro att fildelning är något som kommer kunna stoppas. Jodå, ungefär lika troligt som att det hade gått att stoppa cd-skivan till förmån för lp-skivan. Som folk har sagt: "juridiken ligger alltid ett steg efter den tekniska utvecklingen". Därför bör kanske medieindustrin börja fundera på alternativa sätt för artisterna att tjäna pengar. Musikabonnemang låter som en väldigt intressant lösning, jag kan definitivt tänka mig att betala en summa i månaden för obegränsad nedladdning.
Nästa lag på ingång är ACTA (Anti Counterfeiting Trade Agreement), ett internationellt handelsavtal som diskuteras mellan EU, USA, Japan mm. Den mest omtalade och kontroversiella delen av förslaget att tullen ska ha rätt att kolla igenom och beslagta människors datorer, mp3-spelare, mobiler mm. efter piratkopierad musik och film.
Iom att detta bara är ett förslag än så länge och vissa röster hörs som menar att tullen aldrig kommer få dessa befogenheter och att lagstiftningen är mot grovt kriminella grupper, så är jag inte lika oroad som för t.ex. Ipred än så länge. Det som däremot oroar är att hela diskussionen sker ovanför våra huvuden, de svenska politikerna har tystnadsplikt och endast företag får insyn i förhandlingarna (länkverktyget kärvar från och till, men här är en länk: http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/foretag-far-insyn-i-acta-forhandlingarna-1.823073). Hela den demokratiska processen, hela dialogen där vi, folket, ska hinna skrika STOPP! existerar liksom inte.
En annan skräckinjagande följd ACTA-avtalet kan föra med sig är det kan tvinga Internetleverantörer att lämna ut personuppgifter om sina kunder utan domstolsbeslut, och de ska tydligen uppmanas att samarbeta med upphovsrättsinnehavare för att stoppa spridning av upphovsrättsskyddad information utan att kunna ställas till svars för det. Skrämmande
Och det läskiga är att det här har hänt, och kommer fortsätta hända. Ni vet ju hur det var med FRA-lagen? Här är en intervju av författaren Anders Widén som är engagerad i bl.a. FRA-lagen med riksdagsmannen Gunnar Sandberg, som säger bland annat:
"För du ska veta att jag från tisdag till torsdag mest är låst i möten och förberedelser för det utskott jag är med i. Sen pressar annat på, jag hinner aldrig igenom mina högar. När det sent omsider kommer till omröstning i kammaren hör vi med våra partikolleger hur de har röstat i sina utskott. Har de då haft hand om exempelvis FRA, så röstar vi som de säger. Det är så det går till."
Jag har all respekt för att politiker har mycket att göra, men det är ALDRIG okej att större delar av alla partier röstar som en minoritet bara för att de haft hand om frågan. Vi kanske borde dela upp bördan kring dessa stora förslag på fler personer? Det är nämligen detta som kallas för skendemokrati i allra högsta grad, när större delen av politikerna bara verkar vara där för syns skull.
Vad är då gemensamt för alla dessa lagar? Jo, gemensamt är att alla kommit på fråga efter påtryckningar från medieindustrin, därmed i högsta grad USA. Det är med andra ord inte politikerna som är makthavarna, det är företagen som är det. Så pratar pengar. Inte ens Obama-effekten kan rå på det här, just för att Obama-effekten inte finns, i alla fall inte som den beskrivs av många idag. Han har fortfarande samma korrupta, maktgalna människor ovanför sig som innan, och de kan inte folket byta ut. Därför behåller han hemlighetsstämpeln på förhandlingarna kring ACTA som George W Bush har satt (http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/obama-morkar-acta-avtalet-1.822816).
Det senaste är EU-direktivet Inspire, vars syfte är att skapa gemensamma bestämmelser i hela Europa för information kring t.ex. miljö och människors hälsa, något som Datainspektionen säger kan få långtgående konsekvenser för den personliga integriteten. Vi får väl se hur det utvecklar sig. (http://dn.se/fordjupning/europa2009/di-varnar-for-direktiv-fran-eu-1.823201)
Fuck it, hoppas några få av er trogna läsare orkar läsa min långa harang här. Jag känner att jag inte direkt ger er några lösningar eller förslag på åtgärder för oss vanliga människor, så det blev som vanligt mest ett långt klagoinlägg. Men det kan vara bra att veta lite vad det är som pågår, för det är lätt att missa detta bland jobb/skola, Melodifestivalyra, Facebook och allt vad det nu kan tänkas vara.
/K
Att begränsa sig själv
Delen av ens uppväxt där bögjävel ekade i omklädningsrummen, korridorerna och på fotbollsplanerna har vi alla av manligt kön gått igenom, i alla fall i min generation. Jag uppfostrades i omklädningsrummen efter alla de otaliga fotbollsträningarna, där jargongen var rå. Efter att ha hört andra berätta om sina upplevelser kan jag säga att jag sluppit undan det allra värsta, och som tur är behöver jag inte säga att jag är ärrad efter de åren. Men jag är definitivt fundersam.
Håller på och läser en bok som heter Pittstim (jävligt bra, läs!) som, rätt logiskt, handlar om hur det är att vara pojke och man idag och vad man får gå igenom. Då jag läste boken kände jag igen mig en hel del i de olika berättelserna. Hur snacket cirkulerar kring brudar, öl och manlig konkurrens som kryddas med lite patriarkala klyschor.
När det gäller musik får man ofta höra vad som är manligt och kvinnligt. Jag lyssnar till större delen på hiphop och reggae så har sluppit den allra värsta kritiken, men några gånger har diskussioner uppstått. Som när reklamen för Veronica Maggios nya skiva dök upp på teven för ett tag sedan; när jag började nynna med och säga att fan vilken bra skiva det där är fick jag frågan "Vadå, är du bög eller?" av en kompis. Förvånat frågade jag om han inte hade märkt att jag haft en flickvän i ett och ett halvt år nu (något mindre vid tidpunkten). Jo, det klart att han var medveten om det. Han kunde ändå inte låta bli att knorra att jag inte kunde vara seriös, sån där musik kan man ju inte lyssna på.
Jag skulle aldrig kalla dessa människor för homofober. Ett uttryck som jag tycker passar bättre in är känslomässigt handikappade. De vågar inte reflektera över sina egna känslor (ännu mindre uttrycka dem), vågar inte göra något som inte är officiellt manligt, inte ens om det är deras högsta dröm, och rättar sig därmed i ledet genom att ifrågasätta andra människor som faktiskt vågar vara sig själva. Det är alltså inte rädslan för homosexuella som styr, utan rädslan för att sticka ut.
Det är så synd att vissa människor faktiskt inte vågar leva oberoende av vad som förväntas av dem. De människor som verkligen betyder något kommer att acceptera dig, tro mig.
Av någon anledning lyckas jag inte skapa länkar, så om ni har lust att lyssna in Maggio lite får ni allt bemöda er att klippa och klistra lite :)
http://www.youtube.com/watch?v=XLjMPR3FSCc&feature=related
Veronica Maggio - Stopp
http://www.youtube.com/watch?v=NtJxy0zc7nU
Måndagsbarn
http://www.youtube.com/watch?v=sCXV5e0Ue78&feature=related
17 år
/K
Statister i Mammons skådespel
Skymtar bara enstaka fragment av en värld bakom en järnridå. Jag, en ung man som fram tills nyligen trott att det här faktiskt är världen, har insett att det faktiskt finns så mycket mer. De har, på uppdrag och av auktoriteters intresse, framfört detta trånga, kvava rum som den ultimata sanningen om världen. De har aldrig sagt att det inte finns någon annan sanning, de har bara framfört sin sanning på ett sådant självklart sätt att en annan tolkning är omöjlig. Ridån är alltså osynlig för de som svalt hela sanningen med hull och hår. De som håller i taktpinnen vet samma sak som jag nu lärt mig, att världen där bakom ridån är alldeles för kall och smutsig för att någonsin exponeras för dagens ljus. För att de ska kunna fortsätta leva i sin illusion med mammon i huvudrollen måste vi hållas borta från scenen. Vi är bara statister i ett onaturligt skådespel.
/K
Att trippa på tå är att begränsa åsiktsfriheten
Måste bara tipsa er om Maciej Zarembas otroligt intressanta artikelserie i DN "I väntan på Sverige". Här kan du läsa den tredje delen i serien. Ja, jag vet att det är en lång text som kan se jävligt kämpig ut att ta sig igenom, men den är riktigt intressant så ge den ett försök.
Många debattörer, politiker, krönikörer med mera säger sig välkomna mångfalden, vilket tyvärr mest är ett spel för gallerierna. Tvärtom är det de som, genom att begränsa diskussionen kring invandring och integration och trippa på tå för att undvika rasiststämpel, faktiskt gör situationen sämre och inte till exempel Sverigedemokraterna. Ett land där barn inte får ha svenska landslagströjor på sig på klassfoton för att det kan uppfattas som rasism är ett land där yttrande- och åsiktsfriheten är begränsad av en skitnödighet utan dess like.
/K
Kunskap gör ont
Påbörjar skrivandet av ett blogginlägg utan att veta vart det ska sluta, mest för att jag sitter uppe utan egentlig orsak. Du vet nog hur det känns, man sitter helt apatisk framför skärmen men förmår inte att gå och lägga sig riktigt än.
Ignorance is a blessing
Detta har sagts på många ställen, det ställe jag hörde det senast på var i filmen Matrix. Med det menas att mer kunskap om världen och hur den ser ut bara gör dig olycklig, vilket gör det bättre att vara dum och glad istället.
Detta kan man lätt koppla till Bibeln och det faktum att Eva åt av frukten på Kunskapens träd, trots att detta var det enda trädet i hela Edens trädgård som Gud förbjudit dem från att äta ifrån. När både Eva och Adam ätit av frukten som gav dem kunskapen om gott och ont blev de plötsligt medvetna om sin nakenhet och sprang och gömde sig.
Jag är inte superpåläst på Bibeln och religion i sig, men oavsett vad som är sant av detta så känns det som att mycket av Bibelns berättelser är metaforer för mer jordnära saker som människan ska ta till sig. Historien om den förbjudna frukten på Kunskapens träd kanske bara är en metafor för att kunskap faktiskt för med sig både gott och ont, men framförallt gör oss mänskliga? Mänskliga i den mening att vi är sårbara och dödliga, att vi aldrig är konstanta varelser och att allting har två sidor? Vem vet.
Jag slås ofta av att faktumet att jag funderar mycket, kanske för mycket. Om såna här saker. Om mig själv, hur jag beter mig, hur jag borde bete mig. Vilken väg jag borde följa; om jag borde följa kunskapens väg eller bara strunta i det för att det inte ens är lönt att försöka. För så kan jag känna mig stundtals, hopplös, som om det inte är värt att fundera över alla problem vi har i världen. Klyftorna mellan olika typer av människor. Idealen och mallarna vi utan egentlig mening försöker följa men ändå alltid ligger steget efter. Oförmågan att faktiskt lyssna på oss själva, utan påverkan från allt och alla andra. Kanske är det att leva för andra människor och inte en själv när man grubblar sig ännu mer förvirrad inom dessa frågor?
Men allt som oftast slår jag bort tanken. Det måste gå! Vad är det egentligen vi vill uppnå genom att ta till oss mer kunskap; känslan av att vara duktiga människor eller att faktiskt kunna styra över våra egna liv? Det är en fråga som tål att funderas på för alla. Kunskap är aldrig bra om man bara sitter inne på den och inte använder den, kunskap må göra ont men den finns där att hämta för att vi ska lära av livet och inte styras av en vaggande hand hela livet som säger oss att allting är bra.
Vet inte riktigt vart jag ska sluta, detta blev ett praktexempel på ett inlägg där man bara tömmer sig på tankar utan att riktigt hinna tänka efter, för att sedan läsa och fundera på vad det blev. Allt jag vet är att det, precis som alltid, är en dag imorgon också. Det här blev lite som den där åttonde drinken på firmafesten, för nu är jag trött som ett as.
Speak your mind
/K
Ignorance is a blessing
Detta har sagts på många ställen, det ställe jag hörde det senast på var i filmen Matrix. Med det menas att mer kunskap om världen och hur den ser ut bara gör dig olycklig, vilket gör det bättre att vara dum och glad istället.
Detta kan man lätt koppla till Bibeln och det faktum att Eva åt av frukten på Kunskapens träd, trots att detta var det enda trädet i hela Edens trädgård som Gud förbjudit dem från att äta ifrån. När både Eva och Adam ätit av frukten som gav dem kunskapen om gott och ont blev de plötsligt medvetna om sin nakenhet och sprang och gömde sig.
Jag är inte superpåläst på Bibeln och religion i sig, men oavsett vad som är sant av detta så känns det som att mycket av Bibelns berättelser är metaforer för mer jordnära saker som människan ska ta till sig. Historien om den förbjudna frukten på Kunskapens träd kanske bara är en metafor för att kunskap faktiskt för med sig både gott och ont, men framförallt gör oss mänskliga? Mänskliga i den mening att vi är sårbara och dödliga, att vi aldrig är konstanta varelser och att allting har två sidor? Vem vet.
Jag slås ofta av att faktumet att jag funderar mycket, kanske för mycket. Om såna här saker. Om mig själv, hur jag beter mig, hur jag borde bete mig. Vilken väg jag borde följa; om jag borde följa kunskapens väg eller bara strunta i det för att det inte ens är lönt att försöka. För så kan jag känna mig stundtals, hopplös, som om det inte är värt att fundera över alla problem vi har i världen. Klyftorna mellan olika typer av människor. Idealen och mallarna vi utan egentlig mening försöker följa men ändå alltid ligger steget efter. Oförmågan att faktiskt lyssna på oss själva, utan påverkan från allt och alla andra. Kanske är det att leva för andra människor och inte en själv när man grubblar sig ännu mer förvirrad inom dessa frågor?
Men allt som oftast slår jag bort tanken. Det måste gå! Vad är det egentligen vi vill uppnå genom att ta till oss mer kunskap; känslan av att vara duktiga människor eller att faktiskt kunna styra över våra egna liv? Det är en fråga som tål att funderas på för alla. Kunskap är aldrig bra om man bara sitter inne på den och inte använder den, kunskap må göra ont men den finns där att hämta för att vi ska lära av livet och inte styras av en vaggande hand hela livet som säger oss att allting är bra.
Vet inte riktigt vart jag ska sluta, detta blev ett praktexempel på ett inlägg där man bara tömmer sig på tankar utan att riktigt hinna tänka efter, för att sedan läsa och fundera på vad det blev. Allt jag vet är att det, precis som alltid, är en dag imorgon också. Det här blev lite som den där åttonde drinken på firmafesten, för nu är jag trött som ett as.
Speak your mind
/K
