Det är inte Migrationsverket det är fel på, det är lagen
Slängde ihop ett svar på en insändare i dagens DN kring Lollo-fallet och mailade iväg nyss. Hoppas inte att det blev alltför vinklat åt ett håll, då tror väl folk att jag faktiskt tycker att det är rätt att Lollo skickas iväg. Hittar tyvärr ingen länk till insändaren, men om ni har dagens DN hemma så hittar ni den längst bak i förstadelen.
_______________________________________________________________________________________________
_______________________________________________________________________________________________
Jag tror att alla kan komma överens om att utvisningen av Lollo är orättvis, orimlig och omänsklig i allra högsta grad, där finns det inte mycket att orda om. Däremot lägger du fram citatet från Dan Eliasson; ”Ett bättre liv är inget giltigt skäl för tillstånd”, som om det vore hans egen åsikt. Rättsväsendet bygger inte på åsikter, utan på den svenska lagboken som anses vara det närmaste en objektiv sanning vi kan komma. Därmed bör man kanske inte se dessa människor som just människor med känslor och åsikter som vi andra under tiden de sköter sitt jobb enligt lagboken; det är nämligen någonting de måste koppla bort för att lagboken inte ska bli helt överflödig.
Med handen på hjärtat kan nog ingen säga att det är rättvist att skicka hem Lollo (möjligtvis väldigt få personer med skev människosyn), men hur rubbat det än kan tänkas vara är det inte helt rätt att följa det i det här skedet. Enligt lagen måste Migrationsverket följa prejudikat från Migrationsöverdomstolen inom liknande ärenden, det vill säga hur liknande fall har dömts tidigare, och det är vad de har gjort nu. Om Migrationsverket gör en kovändning nu kommer de att tappa allt förtroende och dessutom inte följa lagen, och detta säger jag med all respekt till Lollos nära och kära för det kolliderar även med min människosyn.
Jag tror inte heller att Dan Eliasson står med händerna i byxfickorna i ett sådant här läge. Självklart lär han försöka, i den mån han kan, få igenom en lagändring men det är en lång och komplicerad process som han knappast kan åstadkomma på egen hand. Där står hoppet dels till sådana som han, som faktiskt får ta konsekvenserna av en dåligt utformad lag, men också till dig och mig att göra våra röster hörda till makthavare som kanske inte ens höjer på ögonbrynen just för att de inte påverkas själva.
Så än en gång, jag säger inte att det är rätt att utvisa Lollo, men enligt lag är det rätt och då är det lagen det är fel på, inte Migrationsverket.
/K
Solen går ner på ett ställe, samtidigt upp på ett annat
dämpade röster, tårar som rinner
en ängslan i bröstet över allt vårt som försvinner
molnen flockas på min molnfria himmel
jag finner nu de svåraste hindren.. men lovar mig
själv att hålla hårt om de minnen som blåser i vinden
ni kanske vet hur det känns
skulle ge allt jag har för att få se dig igen
men ironiskt nog
är det inte förrän nu jag börjat leva min vän
en ängslan i bröstet över allt vårt som försvinner
molnen flockas på min molnfria himmel
jag finner nu de svåraste hindren.. men lovar mig
själv att hålla hårt om de minnen som blåser i vinden
ni kanske vet hur det känns
skulle ge allt jag har för att få se dig igen
men ironiskt nog
är det inte förrän nu jag börjat leva min vän
Migrationsdebatten och Obama-hysterin
Borde egentligen gått och lagt mig för länge sedan. Men såg nyligen Agenda som tog upp flera riktigt intressanta ämnen som jag inte kan sluta fundera över.
Dels tog de upp utvisningen av Lollo, 17 år, som upprört både gammelmedia och bloggosfären. Lollo är född i Sverige och väl integrerad i det svenska samhället, och har, som motpol till detta, blivit slagen och hotad av sin pappa i Kroatien dit hon nu tvingas återvända.
Jag är självklart beredd att hålla med kristdemokraten Chatrine Pålsson Ahlgren om att det är hemskt att hon tvingas återvända och att allt som står i vår makt bör göras för att kunna låta henne stanna, men något irriterade mig i debatten mellan Pålsson och Migrationsverkets chef Dan Eliasson. När han, lugnt och sansat, faktiskt förklarade att de inte har de befogenheter som krävs för att låta henne stanna eldar Pålsson upp sig och drar upp en massa känsloargument (skippa juridiken, hon är ju en människa av kött och blod) som förvisso är sanna men inte hör till debatten. Om Migrationsverket låter henne stanna när detta inte stöds i lag sätter de ny praxis, vilket betyder att alla liknande fall i framtiden bör dömas på samma sätt. Det är med andra ord lagen det är fel på, inte Migrationsverket. Sedan att det är politikerna som röstat fram lagen, det vågade inte kristdemokraten svara någonting på när hon precis innan slängt i Eliassons ansikte att han MÅSTE göra något.
Ett annat mycket intressant ämne de tog upp var Obama-hysterin. Alla har vi gått och väntat på en Messias och nu är han äntligen här för att rädda världen från allt ont! Ungefär så låter det i USA idag och det är inte utan att man blivit lite mörkrädd när man följt media under och efter presidentvalet. Som Glen Ford, journalist på tidningen Black Agenda Report , trycker på i Agenda maskerar tyvärr hans eminenta retorik vilka politiska ståndpunkter han egentligen vill åstadkomma. Change, jojo.. men vadå?! Jag är inte tillräckligt insatt i Barack Obamas politiska agenda för att dra exempel, men jag tror ni förstår vad jag menar.
Gränsen är dock hårfin mellan denna närmast religiösa fanatism som utspelade sig på valcerenomin och vårt desperata behov av hopp. För är det något USA behöver efter 8 år av Bush, en börs i botten och ett klimat att värna om är det hopp. Att en svart man kan bli president i USA är väl det mest hoppingivande man kan tänka sig i ett land med så enorma rasmotsättningar. För att glida in en sista gång i mitt negativa läge kan jag bli obeskrivligt irriterad på bajsnödiga människor som skriker om rasism så fort någon kritiserar Obama. Att göra det är bara att cementera synen på svarta som mindre värda genom att peka ut Obama som en bräcklig, omtålig liten porslinsvas som ska skyddas mot allt ont.
Godnatt!
/K
Dels tog de upp utvisningen av Lollo, 17 år, som upprört både gammelmedia och bloggosfären. Lollo är född i Sverige och väl integrerad i det svenska samhället, och har, som motpol till detta, blivit slagen och hotad av sin pappa i Kroatien dit hon nu tvingas återvända.
Jag är självklart beredd att hålla med kristdemokraten Chatrine Pålsson Ahlgren om att det är hemskt att hon tvingas återvända och att allt som står i vår makt bör göras för att kunna låta henne stanna, men något irriterade mig i debatten mellan Pålsson och Migrationsverkets chef Dan Eliasson. När han, lugnt och sansat, faktiskt förklarade att de inte har de befogenheter som krävs för att låta henne stanna eldar Pålsson upp sig och drar upp en massa känsloargument (skippa juridiken, hon är ju en människa av kött och blod) som förvisso är sanna men inte hör till debatten. Om Migrationsverket låter henne stanna när detta inte stöds i lag sätter de ny praxis, vilket betyder att alla liknande fall i framtiden bör dömas på samma sätt. Det är med andra ord lagen det är fel på, inte Migrationsverket. Sedan att det är politikerna som röstat fram lagen, det vågade inte kristdemokraten svara någonting på när hon precis innan slängt i Eliassons ansikte att han MÅSTE göra något.
Ett annat mycket intressant ämne de tog upp var Obama-hysterin. Alla har vi gått och väntat på en Messias och nu är han äntligen här för att rädda världen från allt ont! Ungefär så låter det i USA idag och det är inte utan att man blivit lite mörkrädd när man följt media under och efter presidentvalet. Som Glen Ford, journalist på tidningen Black Agenda Report , trycker på i Agenda maskerar tyvärr hans eminenta retorik vilka politiska ståndpunkter han egentligen vill åstadkomma. Change, jojo.. men vadå?! Jag är inte tillräckligt insatt i Barack Obamas politiska agenda för att dra exempel, men jag tror ni förstår vad jag menar.
Gränsen är dock hårfin mellan denna närmast religiösa fanatism som utspelade sig på valcerenomin och vårt desperata behov av hopp. För är det något USA behöver efter 8 år av Bush, en börs i botten och ett klimat att värna om är det hopp. Att en svart man kan bli president i USA är väl det mest hoppingivande man kan tänka sig i ett land med så enorma rasmotsättningar. För att glida in en sista gång i mitt negativa läge kan jag bli obeskrivligt irriterad på bajsnödiga människor som skriker om rasism så fort någon kritiserar Obama. Att göra det är bara att cementera synen på svarta som mindre värda genom att peka ut Obama som en bräcklig, omtålig liten porslinsvas som ska skyddas mot allt ont.
Godnatt!
/K
Politiskt korrekt
Har verkligen tröttnat på tjatet om politisk korrekthet. Så fort man t.ex. uttrycker sin åsikt om USA som ett riktigt pissland med sjuklig utrikespolitik så är man politiskt korrekt, samma sak när man visar minsta sympati för människor som lever under hårda förhållanden.
Visst kan jag förstå kritiken i grund och botten. Det kan vara irriterande med människor som, helt uppenbart, tagit sin åsikt från en spalt i Aftonbladet och sedan inte har några som helst grunder för vad den tycker. Men politisk korrekthet är inte det längre, det har blivit något annat. Det har blivit en ursäkt för idioter att bete sig hur de vill, och ett argument mot en människa med sunda värderingar som ifrågasätter varför de inte bryr sig.
Exempel:
Om någon frågar dig varför du inte gav pengar till en hemlös man fast du hade fullt med mynt i plånboken; kalla honom för politiskt korrekt! Om någon ber dig att inte driva med en annan människa i er närhet som har det svårt; kalla honom politiskt korrekt!
Listan kan göras längre, men jag anser att politiskt korrekt har blivit ett minst sagt fånigt begrepp som används på helt fel sätt. Det är helt åt helvete att människor som bryr sig om saker som händer omkring dem och som står för det får ta skit.
Tänk om!
/K
Visst kan jag förstå kritiken i grund och botten. Det kan vara irriterande med människor som, helt uppenbart, tagit sin åsikt från en spalt i Aftonbladet och sedan inte har några som helst grunder för vad den tycker. Men politisk korrekthet är inte det längre, det har blivit något annat. Det har blivit en ursäkt för idioter att bete sig hur de vill, och ett argument mot en människa med sunda värderingar som ifrågasätter varför de inte bryr sig.
Exempel:
Om någon frågar dig varför du inte gav pengar till en hemlös man fast du hade fullt med mynt i plånboken; kalla honom för politiskt korrekt! Om någon ber dig att inte driva med en annan människa i er närhet som har det svårt; kalla honom politiskt korrekt!
Listan kan göras längre, men jag anser att politiskt korrekt har blivit ett minst sagt fånigt begrepp som används på helt fel sätt. Det är helt åt helvete att människor som bryr sig om saker som händer omkring dem och som står för det får ta skit.
Tänk om!
/K
Välkomna mig tillbaka!
Efter en årlig sejour på Metrobloggen är jag tillbaka igen här och det känns... bra? Jajo det klart men, mer... hemma på något sätt. Låter lite fjantigt men det känns bara så. Sedan lär ju faktumet att Metrobloggens design var ful och funktionerna klumpiga ha bidragit till mitt val.
Även om jag ser detta lite som en nystart så kan jag inte direkt utlova en helt ny människa med annorlunda inlägg än tidigare. Jag är samma gamla snubbe med samma syn på samhället som tidigare och med samma moral i kroppen.
Så vad kommer jag att skriva om då?
Jag kommer inte att begränsa mig till att bara skriva om politik, inte heller (för allt i världen) om mode, utan jag kommer helt enkelt att skriva om det som dyker upp i huvudet. Plötsliga tankar och idéer, saker som irriterar mig, saker jag filosoferat över länge, människor eller händelser som fascinerat mig och så vidare. Det finns obegränsat med saker att skriva om, det gäller bara att fånga ögonblicken.
För er som snubblat in här för första gången och inte besökt min tidigare blogg kan jag beskriva mig själv lite kort:
Vad jag heter och var jag bor spelar ju egentligen ingen roll, men det är ganska enkelt att ta reda på för dig som är nyfiken. Jag går i 3:an på Kärrtorps gymnasium och är i den åldern där frågan "och vad ska du göra efter gymnasiet?" regnar tätare än bomberna i Gaza. Jag förstår de som frågar, men är av åsikten att det bara vore konstigt (eller snarare läskigt) om man mötte någon med en färdigutstakad plan på hur deras liv ska se ut. Livet är fullt av överraskningar och det vore bara dumt att motarbeta det faktumet genom att själv planera allting in i minsta detalj.
Förutom att gå i skolan och vara med polare och flickvän skriver jag en del, dels blogginlägg men också texter som kan liknas vid raplyrik, vilket är ganska naturligt i och med att hiphop strömmat ur mina lurar sedan början av mellanstadiet. Nu fick jag antagligen precis en stämpel av dig som läser som ännu en hjärndöd snubbe som lyssnar på en massa ännu mer hjärndöda snubbar som pratar i takt till trummor och bas om horor, pengar och prylar men it's aight. Jag kan ta det. Hiphop är så mycket mer än det (även om det händer att jag lyssnar på artister som faktiskt gör ovanstående typ av rap), men jag tänker inte predika om vad ni ska och inte ska tycka, det är helt upp till er. Jag lär dock då och då lägga upp lite musik som jag gillar, och visa det på det sättet istället.
Jag har ett stort intresse i samhället, hur vi påverkas av det och hur vi påverkar det. Mitt intresse av samhället kommer i grund och botten ifrån min obotliga nyfikenhet av hur allt hänger ihop, det känns som att man på ett lättare sätt kan navigera fram genom livet med mer kunskap. Kunskap är makt skulle man också kunna uttrycka det som.
Hoppas jag fått er att fastna en aning, om de flesta av er bara slöklickar vidare är det faktiskt mer eller mindre skitsamma. I första hand är detta en blogg för att avlasta min alltför sprängfyllda skalle, och i andra hand ett sätt att nå ut med mina åsikter till andra människor.
/K
Även om jag ser detta lite som en nystart så kan jag inte direkt utlova en helt ny människa med annorlunda inlägg än tidigare. Jag är samma gamla snubbe med samma syn på samhället som tidigare och med samma moral i kroppen.
Så vad kommer jag att skriva om då?
Jag kommer inte att begränsa mig till att bara skriva om politik, inte heller (för allt i världen) om mode, utan jag kommer helt enkelt att skriva om det som dyker upp i huvudet. Plötsliga tankar och idéer, saker som irriterar mig, saker jag filosoferat över länge, människor eller händelser som fascinerat mig och så vidare. Det finns obegränsat med saker att skriva om, det gäller bara att fånga ögonblicken.
För er som snubblat in här för första gången och inte besökt min tidigare blogg kan jag beskriva mig själv lite kort:
Vad jag heter och var jag bor spelar ju egentligen ingen roll, men det är ganska enkelt att ta reda på för dig som är nyfiken. Jag går i 3:an på Kärrtorps gymnasium och är i den åldern där frågan "och vad ska du göra efter gymnasiet?" regnar tätare än bomberna i Gaza. Jag förstår de som frågar, men är av åsikten att det bara vore konstigt (eller snarare läskigt) om man mötte någon med en färdigutstakad plan på hur deras liv ska se ut. Livet är fullt av överraskningar och det vore bara dumt att motarbeta det faktumet genom att själv planera allting in i minsta detalj.
Förutom att gå i skolan och vara med polare och flickvän skriver jag en del, dels blogginlägg men också texter som kan liknas vid raplyrik, vilket är ganska naturligt i och med att hiphop strömmat ur mina lurar sedan början av mellanstadiet. Nu fick jag antagligen precis en stämpel av dig som läser som ännu en hjärndöd snubbe som lyssnar på en massa ännu mer hjärndöda snubbar som pratar i takt till trummor och bas om horor, pengar och prylar men it's aight. Jag kan ta det. Hiphop är så mycket mer än det (även om det händer att jag lyssnar på artister som faktiskt gör ovanstående typ av rap), men jag tänker inte predika om vad ni ska och inte ska tycka, det är helt upp till er. Jag lär dock då och då lägga upp lite musik som jag gillar, och visa det på det sättet istället.
Jag har ett stort intresse i samhället, hur vi påverkas av det och hur vi påverkar det. Mitt intresse av samhället kommer i grund och botten ifrån min obotliga nyfikenhet av hur allt hänger ihop, det känns som att man på ett lättare sätt kan navigera fram genom livet med mer kunskap. Kunskap är makt skulle man också kunna uttrycka det som.
Hoppas jag fått er att fastna en aning, om de flesta av er bara slöklickar vidare är det faktiskt mer eller mindre skitsamma. I första hand är detta en blogg för att avlasta min alltför sprängfyllda skalle, och i andra hand ett sätt att nå ut med mina åsikter till andra människor.
/K
