Kappe - Life of a redhead

Provade en sjukt ball grej nyss, fick inspiration fran en minst lika ball blogg kallad 365 saker du kan skriva, vilket ar en slags konceptblogg kring poesi, skrivande och sant. Hursomhelst, ni ser ju sjalva vad det handlar om pa lanken, men for er som inte ens orkar pallra er in pa lanken handlar det om att skriva utan att tanka. Att skriva gor man oftast ensam nar man ar pa ett eftertanksamt humor, insjunken i sina egna tankar, men mitt uppe i funderingarna hindrar man sig ofta fran att skriva vissa saker. Vissa kanslor och tankar censureras for att de kanns lite knappa/laskiga att erkanna eller kanske later konstiga nar man forsoker formulera dem.

Jag vet inte hur mitt lilla alster blev. A andra sidan maste det inte bli jattebra, bara en tanke klacks i skallen som kanske inte hade klackts om man inte hade "floedat". Well well, har har ni min text hursomhelst, klockan har hunnit bli halv fem pa morgonen har borta sa jag ska krypa till kojs nu. Bless!

jag finner mig sjalv i en tillvaro sa bracklig som finaste porslin men ar det mitt eget fel att jag kanner sa eller kan jag gora nagonting at det, ar glaset halvtomt eller halvfullt fragar folk sig sjalva nar det vissa ganger faktiskt inte innehaller nagonting alls

 

eller kanske inte ens ar ett glas, det kanske ar nagot helt annat

snarare ett lopband dar man knappt hinner uppfatta sjalva varandet for att bandet ar installt pa hogsta hastighet

 

vi gar omkring och tror att majoriteten av alla manniskor har den dar hogsta hastigheten installd pa sitt band pa grund av... ja vada egentligen? att alla andra ocksa har det? inte alltfor konstigt, vi ar trots allt flockdjur och ganska lika alla andra djur som levat och lever pa var planet

 

bortsett fran att vi bloggar och twittrar da kanske..

 

men vi kan ju faktiskt stalla in hastigheten pa vart band utan storre problem

eller manga av oss kan det ska jag val kanske saga, andra manniskor tenderar ofta att vilja pilla med varandras lopband vilket gor det hela lite mer komplicerat

 

vissa joggar inte alls, de har aldrig fattat det dar med motion

och jag forstar dem till viss del, man hinner liksom inte uppleva nagot i den farten, man kan knappt urskilja nagonting overhuvudtaget

 

men en lagom sondagspromenad da, ar det det ultimata tempot man bor halla?

jag har inga svar, for mig funkar det utmarkt men det kanske ar helt at skogen for dig

det ar val tur att det finns en del tid att prova sig fram pa, eller hur?

 

/K