God jävla jul på er! :)
Jaha.. jul var det ja.
Jodå, julstämningen har nått vårt hus också, även om jag för första gången inte är RIKTIGT lika taggad som vanligt. Visst, fortfarande lika mysigt och soft med atmosfären och allt det där, men ändå är det någonting som inte är riktigt på sin plats. Let me paint you a picture...
Familjen Englund satt en vanlig vardag i början av december och åt en alldeles vanlig vardagsmiddag. Det var en vanlig dag. Samma gamla skit, samma mat, samma läxor, samma "nämen var är julstämningen"-prat och allt det där. Vi kom obesökt in på julen och konstaterade som sagt även i år att julstämningen verkar komma senare i år än vad den "brukar" göra, och när vi ändå glidit in på ämnet passade pappa på att sticka in en kommentar.
Det är konstigt, när oväntade och snabba händelseförlopp äger rum är det alltid som om de sker i ultrarapid. Jag såg pappa långsamt öppna munnen, dra efter andan, och sedan med en sån där långsam, mörk röst säga:
"Meen vi booordee kaaanske dra neeeeeer påå julklaappaarna i ååååår"
Och plötsligt fick jag jävligt ont i hakan.
Hmmm...?
Jo, för jag tappade den så jävla hårt i bordet att det lät som en gonggong (eller inte, men ni fattar poängen), även om det var väldigt väntat. Jag menar, någon gång måste ju den punkten komma hos en människa, där man inser att man kanske inte borde få lika många julklappar som tidigare år. MEN ÄNDÅ!
Man förstår ju för allt i världen att det är naturligt, att det ska vara så, men det snacket ville jag fan inte höra direkt efter denna upplevelse. Ville bara skrika: "JAG VILL HA MINA JULKLAPPAR!" och springa ifrån bordet men istället intog jag ett vuxenjag och höll med i stil med: "ja, det vore väl lämpligt." VAFAN!
Egentligen borde man ju skriva om hur tacksam man är för att man vaknar med sin mobil som väckarklocka och inga bomber eller granater, för det är ju på det viset man är pk, politiskt korrekt. Men det känns så jävla trist på något sätt.
Kommer nog ha en rätt vanlig jul i år också och ha det galet skönt med mina nära och kära även om jag får färre julklappar än vanligt, men det går inte att komma ifrån att känslan av att snart vara vuxen flåsar en i nacken these days.
Jaja, dags att sova. Kärlek på er och hoppas trots allt gnäll att ni får en riktigt god jul!
/Kappe - din chilifrukt i mjölkpaketet
Jodå, julstämningen har nått vårt hus också, även om jag för första gången inte är RIKTIGT lika taggad som vanligt. Visst, fortfarande lika mysigt och soft med atmosfären och allt det där, men ändå är det någonting som inte är riktigt på sin plats. Let me paint you a picture...
Familjen Englund satt en vanlig vardag i början av december och åt en alldeles vanlig vardagsmiddag. Det var en vanlig dag. Samma gamla skit, samma mat, samma läxor, samma "nämen var är julstämningen"-prat och allt det där. Vi kom obesökt in på julen och konstaterade som sagt även i år att julstämningen verkar komma senare i år än vad den "brukar" göra, och när vi ändå glidit in på ämnet passade pappa på att sticka in en kommentar.
Det är konstigt, när oväntade och snabba händelseförlopp äger rum är det alltid som om de sker i ultrarapid. Jag såg pappa långsamt öppna munnen, dra efter andan, och sedan med en sån där långsam, mörk röst säga:
"Meen vi booordee kaaanske dra neeeeeer påå julklaappaarna i ååååår"
Och plötsligt fick jag jävligt ont i hakan.
Hmmm...?
Jo, för jag tappade den så jävla hårt i bordet att det lät som en gonggong (eller inte, men ni fattar poängen), även om det var väldigt väntat. Jag menar, någon gång måste ju den punkten komma hos en människa, där man inser att man kanske inte borde få lika många julklappar som tidigare år. MEN ÄNDÅ!
Man förstår ju för allt i världen att det är naturligt, att det ska vara så, men det snacket ville jag fan inte höra direkt efter denna upplevelse. Ville bara skrika: "JAG VILL HA MINA JULKLAPPAR!" och springa ifrån bordet men istället intog jag ett vuxenjag och höll med i stil med: "ja, det vore väl lämpligt." VAFAN!
Egentligen borde man ju skriva om hur tacksam man är för att man vaknar med sin mobil som väckarklocka och inga bomber eller granater, för det är ju på det viset man är pk, politiskt korrekt. Men det känns så jävla trist på något sätt.
Kommer nog ha en rätt vanlig jul i år också och ha det galet skönt med mina nära och kära även om jag får färre julklappar än vanligt, men det går inte att komma ifrån att känslan av att snart vara vuxen flåsar en i nacken these days.
Jaja, dags att sova. Kärlek på er och hoppas trots allt gnäll att ni får en riktigt god jul!
/Kappe - din chilifrukt i mjölkpaketet
Mina sms-ord
Kände bara för att skriva lite mer avslappnat idag än vad jag gjort under den senaste tiden, så jag tittade igenom min ordlista på mobilen över alla ord jag lagt till under de 5 månader jag ägt den och spekulerade sedan fritt.
Backslick - min käre vän Titus tilltalsnamn. Även Staffan och Tutten används flitigt. Gillar att pika folk som kan ta skämt och därför benämns han efter frisyren.
Bajare - kommentar överflödig.
Befogande, världshistorien osv. - jadu... det säger väl ganska mycket om mig, mest att jag är en ganska nördig typ emellanåt.
Biceps, manlighet, gymma - jag gillar att iallafall försöka inpränta ett uns av manlighetskänsla i mig själv genom att använda mig av typiska han-ord.
Bjucka, fiffel, knuckel, jidder osv. - de orden som används allra mest och antagligen förknippas mest med mig som person. extremt användbara, fiffel kan t ex vara i princip vad som helst.
Comprendo, softilicous - detta skvallrar om min rädsla för att vara torr vilket gör att jag därför flummar till det lite onödigt mycket ibland.
Bortkommen, lokalsinne - säger också en del om mig; jag är allmänt lost av mig när det gäller att hitta.
Crackin, gangsta, dawg, hollra - ja, jag lyssnar på hiphop.
Facebook - hjälp, facebook tar över världen!!!
Djura, kötta - inställning har jag iallafall.. kämpa är en synonym till dessa två maffiga uttryck.
Fresh - ja alla vet väl vad fresh är. fresh är t ex att använda ett par nya jeans för första gången.
Frulle - frukost, jag tuppar av om jag lämnat hemmet utan att ha "smörjt kråset".
Funta - fundera (på). jag är ganska fundersam av mig och även ganska velig. Detta gör att jag funtar mycket.
Heroes - helt fast för denna serie!
Golonka - polsk svinstek, ett internskämt mellan mig och calle. lite onödigt att ta med här egentligen, men ville bara skryta lite med att jag lär vara en av de få i sverige som har lagt till detta ord i min mobil.
Hottentott - är egentligen ett afrikanskt folk men används snarare som ett utropsord, typ: "men din JÄVLA hottentott!"
Huvaligen - norrländska, betyder ungefär "usch och fy, någonting-kryper-i-min-nacke-feeling"
Kajko - dåligt, fel, kefft. vet inte riktigt vart det kommer ifrån, finskan kanske?
Kaosa - gillar att överdriva, därav detta ord. jag menar, jag lever ju inte ett SÅ jävla intressant liv så att allting kaosar hela tiden.
Läppstift - ja, vi två har en historia tillsammans.. säger inte mer än så.
Keffhet - egen böjning av kefft.
Kepsen - min kära, gröna Zoo Yorkkeps har följt mig överallt sedan maj i år fram tills nu när det plötsligt blev kallt som fan. hon har dock tendenser att hamna mer på andras huvuden än på mitt eget av någon outgrundlig anledning, men jag älskar henne ändå.
Zåft - används när en konversation dör ut. "soooffft."
Äh, nu måste jag tamefan ta och pallra mig mot sängen. Godnatt era muppar!
Backslick - min käre vän Titus tilltalsnamn. Även Staffan och Tutten används flitigt. Gillar att pika folk som kan ta skämt och därför benämns han efter frisyren.
Bajare - kommentar överflödig.
Befogande, världshistorien osv. - jadu... det säger väl ganska mycket om mig, mest att jag är en ganska nördig typ emellanåt.
Biceps, manlighet, gymma - jag gillar att iallafall försöka inpränta ett uns av manlighetskänsla i mig själv genom att använda mig av typiska han-ord.
Bjucka, fiffel, knuckel, jidder osv. - de orden som används allra mest och antagligen förknippas mest med mig som person. extremt användbara, fiffel kan t ex vara i princip vad som helst.
Comprendo, softilicous - detta skvallrar om min rädsla för att vara torr vilket gör att jag därför flummar till det lite onödigt mycket ibland.
Bortkommen, lokalsinne - säger också en del om mig; jag är allmänt lost av mig när det gäller att hitta.
Crackin, gangsta, dawg, hollra - ja, jag lyssnar på hiphop.
Facebook - hjälp, facebook tar över världen!!!
Djura, kötta - inställning har jag iallafall.. kämpa är en synonym till dessa två maffiga uttryck.
Fresh - ja alla vet väl vad fresh är. fresh är t ex att använda ett par nya jeans för första gången.
Frulle - frukost, jag tuppar av om jag lämnat hemmet utan att ha "smörjt kråset".
Funta - fundera (på). jag är ganska fundersam av mig och även ganska velig. Detta gör att jag funtar mycket.
Heroes - helt fast för denna serie!
Golonka - polsk svinstek, ett internskämt mellan mig och calle. lite onödigt att ta med här egentligen, men ville bara skryta lite med att jag lär vara en av de få i sverige som har lagt till detta ord i min mobil.
Hottentott - är egentligen ett afrikanskt folk men används snarare som ett utropsord, typ: "men din JÄVLA hottentott!"
Huvaligen - norrländska, betyder ungefär "usch och fy, någonting-kryper-i-min-nacke-feeling"
Kajko - dåligt, fel, kefft. vet inte riktigt vart det kommer ifrån, finskan kanske?
Kaosa - gillar att överdriva, därav detta ord. jag menar, jag lever ju inte ett SÅ jävla intressant liv så att allting kaosar hela tiden.
Läppstift - ja, vi två har en historia tillsammans.. säger inte mer än så.
Keffhet - egen böjning av kefft.
Kepsen - min kära, gröna Zoo Yorkkeps har följt mig överallt sedan maj i år fram tills nu när det plötsligt blev kallt som fan. hon har dock tendenser att hamna mer på andras huvuden än på mitt eget av någon outgrundlig anledning, men jag älskar henne ändå.
Zåft - används när en konversation dör ut. "soooffft."
Äh, nu måste jag tamefan ta och pallra mig mot sängen. Godnatt era muppar!
trampa i mina rabatter så jag känner att jag lever.
I brist på annat vettigt att skriva om just nu så lägger jag upp en text. Galet lång, jag vet.. men jag hoppas du tar dig tid att läsa den, jag menar vartenda ord.
Du!
ja, just du...
... ta ut lurarna och slå dig ner
i den enda lugna vrån på scen av vårt skådespel
låt mig måla upp en bild du aldrig någonsin sett
och låt mig prata till punkt så jag målar den rätt
en bild av en perfekt värld där alla trädgårdar blomstrar
där solen alltid skiner och där människor alltid ler
inga krav från ideal för alla ser likadana ut
vem man än träffar så är det samma sak som sker
ingen hyser agg mot någon och alla visioner är glasklara
det är väl precis som det ska vara
ingen klagar här.. för vem kan klaga
i det ändlösa solskenet i en sagovärld
veckor blir till månader och dagarna känns enahanda
och plötsligt börjar fler och fler människor att se ett samband
"jag borde inte klaga, går i ett oavbrutet lyckorus
... men, börjar det inte bli lite för mycket nu?"
känslan kryper längs med ryggraden, sakta men säkert
och man vill springa ifrån det för allt i världen, men..
.. antiklimaxen slår hårt, var det inget mer än såhär?
ska vi bara le av glädje istället för att leva och lära?
skratten känns inte i själen för man får aldrig gråta ut
ska timmarna bara avlösa varandra tills allting får ett slut
och då kanske allting börjar om, i samma gängor och spår
när varje dag känns som igår...
"Hej! Jag heter Magnus och är 19 år
jag varken sticker ut ur mängden eller trippar på tå
en helt vanlig kille, syns rätt sällan
men vill inget hellre än att slippa vara mitt emellan
spelade fotboll under mina yngre år
var rätt duktig, men gjorde det jobbet ingen såg
gick ut gymnasiet med rätt fina betyg
men i skuggan av min syster såg ingen mig i min vita kostym
hur jag mår idag? jo tack, inga stora besvär
eller jo förresten, ett... jag tror jag är kär
inte som i lågstadiet då man fnissade och rodnade snabbt
så fort man fick någon lapp där någon frågade chans
utan sådär kär så man kan ligga och stirra i taket
och känna hur fjärilar flyger och det pirrar i magen
frammana doften av hennes kastanjefärgade hårsvall
och ögonens djup som får mig att stamma fram min fråga
men jag har ingen aning om hon känner som jag
för hon flirtar med alla andra killar på samma sätt
vill inte leva på minnen, men inte heller vända blad
jag vill leva nu och vara en sån som alltid hamnar rätt
måste veta vad hon vill för det tär på mig inifrån
en känsla alltför svår att sätta fingret på..."
tillbaka till verkligheten, den riktiga verkligheten...
... i Tanzania, där en 5-årig flicka svälter ihjäl
trots den tunga bördan föräldrarna bär
i Irak, där en tapper man blöder
försvarat landet i 20 år men tydligen bara vandrat mot döden
ännu en själ som tappat glöden, och slängts som
en trasdocka i en massgrav med tusen män av samma öde
i Ryssland, där goda råd är dyra, för en ung tjej
som tvingas sälja sig till män för att ha råd med hyran
sniffar lim dagligen, som en halv individ
för att fly det öde hon är ofrivilligt fastankrad vid
om du fick styra för en dag skulle du stoppa galenskapen
besvara hatet med att ge barnen mat för dagen
utan tvekan, men om det innebar att vår värld blev till den perfekta världen?
där solen alltid skiner och där människor alltid ler
där kontraster saknas, och där regn och tårar aldrig faller ner
även om vår värld är lätt att hata ibland
släpp tanken om att rädda den, låt mig ta dig någonstans?
minns du solens första strålar spegla sig i morgondaggen
bara fötter mot gräset, sedan bryta spegelbilden i vattnet
vad gjorde den stunden så vacker.. att du direkt efter
satte dig ner och tvunget skulle fånga den på papper
vi spolar tillbaka till vintertider
och landar i en skur av snöblandat regn långt ifrån himmelriket
du vaknade av väckarklockans plågsamma klagorop
och påmindes av hur långt ifrån ditt liv var en sagobok
duschen lockade upp dig, men det var slut på det varma vattnet
igen! enda räddningen blev att koka en kanna kaffe
du stirrade ner i koppen, livlös och seg i kroppen
och efter att ha sneglat på klockan
insett att detta skulle bli tredje gången den här veckan du blir sen till jobbet
i den perfekta världen hade detta aldrig skett
men där hade heller inte kontrasterna synts på samma sätt
folk säger emot Guds existens
genom att fråga varför vissa barn svälter ihjäl
vi vet inte om Gud finns, men vi vet att det skapar en jämvikt
att älska är gudomligt, men att hata är mänskligt
för hur kallt det än låter; all denna galenskap
finns för att vi ska uppskatta vad vi har så länge vi har det kvar
visst, fortsätt sörj för de soldater som fallit i strid
men sätt inte vår ribba för högt
för perfekt kommer vår värld aldrig att bli
Fridens!
/Kappe
Du!
ja, just du...
... ta ut lurarna och slå dig ner
i den enda lugna vrån på scen av vårt skådespel
låt mig måla upp en bild du aldrig någonsin sett
och låt mig prata till punkt så jag målar den rätt
en bild av en perfekt värld där alla trädgårdar blomstrar
där solen alltid skiner och där människor alltid ler
inga krav från ideal för alla ser likadana ut
vem man än träffar så är det samma sak som sker
ingen hyser agg mot någon och alla visioner är glasklara
det är väl precis som det ska vara
ingen klagar här.. för vem kan klaga
i det ändlösa solskenet i en sagovärld
veckor blir till månader och dagarna känns enahanda
och plötsligt börjar fler och fler människor att se ett samband
"jag borde inte klaga, går i ett oavbrutet lyckorus
... men, börjar det inte bli lite för mycket nu?"
känslan kryper längs med ryggraden, sakta men säkert
och man vill springa ifrån det för allt i världen, men..
.. antiklimaxen slår hårt, var det inget mer än såhär?
ska vi bara le av glädje istället för att leva och lära?
skratten känns inte i själen för man får aldrig gråta ut
ska timmarna bara avlösa varandra tills allting får ett slut
och då kanske allting börjar om, i samma gängor och spår
när varje dag känns som igår...
"Hej! Jag heter Magnus och är 19 år
jag varken sticker ut ur mängden eller trippar på tå
en helt vanlig kille, syns rätt sällan
men vill inget hellre än att slippa vara mitt emellan
spelade fotboll under mina yngre år
var rätt duktig, men gjorde det jobbet ingen såg
gick ut gymnasiet med rätt fina betyg
men i skuggan av min syster såg ingen mig i min vita kostym
hur jag mår idag? jo tack, inga stora besvär
eller jo förresten, ett... jag tror jag är kär
inte som i lågstadiet då man fnissade och rodnade snabbt
så fort man fick någon lapp där någon frågade chans
utan sådär kär så man kan ligga och stirra i taket
och känna hur fjärilar flyger och det pirrar i magen
frammana doften av hennes kastanjefärgade hårsvall
och ögonens djup som får mig att stamma fram min fråga
men jag har ingen aning om hon känner som jag
för hon flirtar med alla andra killar på samma sätt
vill inte leva på minnen, men inte heller vända blad
jag vill leva nu och vara en sån som alltid hamnar rätt
måste veta vad hon vill för det tär på mig inifrån
en känsla alltför svår att sätta fingret på..."
tillbaka till verkligheten, den riktiga verkligheten...
... i Tanzania, där en 5-årig flicka svälter ihjäl
trots den tunga bördan föräldrarna bär
i Irak, där en tapper man blöder
försvarat landet i 20 år men tydligen bara vandrat mot döden
ännu en själ som tappat glöden, och slängts som
en trasdocka i en massgrav med tusen män av samma öde
i Ryssland, där goda råd är dyra, för en ung tjej
som tvingas sälja sig till män för att ha råd med hyran
sniffar lim dagligen, som en halv individ
för att fly det öde hon är ofrivilligt fastankrad vid
om du fick styra för en dag skulle du stoppa galenskapen
besvara hatet med att ge barnen mat för dagen
utan tvekan, men om det innebar att vår värld blev till den perfekta världen?
där solen alltid skiner och där människor alltid ler
där kontraster saknas, och där regn och tårar aldrig faller ner
även om vår värld är lätt att hata ibland
släpp tanken om att rädda den, låt mig ta dig någonstans?
minns du solens första strålar spegla sig i morgondaggen
bara fötter mot gräset, sedan bryta spegelbilden i vattnet
vad gjorde den stunden så vacker.. att du direkt efter
satte dig ner och tvunget skulle fånga den på papper
vi spolar tillbaka till vintertider
och landar i en skur av snöblandat regn långt ifrån himmelriket
du vaknade av väckarklockans plågsamma klagorop
och påmindes av hur långt ifrån ditt liv var en sagobok
duschen lockade upp dig, men det var slut på det varma vattnet
igen! enda räddningen blev att koka en kanna kaffe
du stirrade ner i koppen, livlös och seg i kroppen
och efter att ha sneglat på klockan
insett att detta skulle bli tredje gången den här veckan du blir sen till jobbet
i den perfekta världen hade detta aldrig skett
men där hade heller inte kontrasterna synts på samma sätt
folk säger emot Guds existens
genom att fråga varför vissa barn svälter ihjäl
vi vet inte om Gud finns, men vi vet att det skapar en jämvikt
att älska är gudomligt, men att hata är mänskligt
för hur kallt det än låter; all denna galenskap
finns för att vi ska uppskatta vad vi har så länge vi har det kvar
visst, fortsätt sörj för de soldater som fallit i strid
men sätt inte vår ribba för högt
för perfekt kommer vår värld aldrig att bli
Fridens!
/Kappe
har så många tankar om livet att jag förvånas över att jag faktiskt lyckas leva det.
tiden den rinner, livet försvinner
man förvånas över hur lite man hinner
och trots att nävarna knyts tills knogarna vitnar
tycks det omöjligt att passa ihop alla bitar
för vilket synsätt till livet du än talar för
kan det bytas ut nästa dag i en värld där inget handlar om raka rör
och när allt är temporärt i denna värld
hur ska man kunna hålla fast vid vem man är?
allt som oftast vet jag vem jag ser i spegeln
vill leva i presens men ändå följa spelets regler
gå rakryggad och stark, leva ett rättfärdigt liv...
... men samtidigt känna att jag är vid liv
för min misslyckade hinna i tid-filosofi
är inget annat än ren och skär idioti
blir alltför ofta paralyserad
börjar överanalysera...
... du vet när det känns som om du bär tankar för flera
man vill fånga vartenda svar
men hur många ska lämnas kvar
inget utrymme för spontanitet
leker med tanken
men vet att ett liv dedikerat åt andra
inte leder fram till en hederskrans
och som om det inte räcker med vardan
så har man läxor i staplar
man lär sig aldrig, nej varje vecka är det samma sak som händer min vän
använder mer tid till att planera min tid än att faktiskt använda den
börjar ärligt talat tröttna på att vandra runt med kniven mot strupen
men jag får väl vila mot jul...
... eller när livet är slut
vissa dagar skrattar man åt känslan, andra skriver man ner den
vissa går man rak i ryggen, andra viker man ner sig
men hela din person bygger på hur du beter dig
när fåglarna sjunger om din undergång
man förvånas över hur lite man hinner
och trots att nävarna knyts tills knogarna vitnar
tycks det omöjligt att passa ihop alla bitar
för vilket synsätt till livet du än talar för
kan det bytas ut nästa dag i en värld där inget handlar om raka rör
och när allt är temporärt i denna värld
hur ska man kunna hålla fast vid vem man är?
allt som oftast vet jag vem jag ser i spegeln
vill leva i presens men ändå följa spelets regler
gå rakryggad och stark, leva ett rättfärdigt liv...
... men samtidigt känna att jag är vid liv
för min misslyckade hinna i tid-filosofi
är inget annat än ren och skär idioti
blir alltför ofta paralyserad
börjar överanalysera...
... du vet när det känns som om du bär tankar för flera
man vill fånga vartenda svar
men hur många ska lämnas kvar
inget utrymme för spontanitet
leker med tanken
men vet att ett liv dedikerat åt andra
inte leder fram till en hederskrans
och som om det inte räcker med vardan
så har man läxor i staplar
man lär sig aldrig, nej varje vecka är det samma sak som händer min vän
använder mer tid till att planera min tid än att faktiskt använda den
börjar ärligt talat tröttna på att vandra runt med kniven mot strupen
men jag får väl vila mot jul...
... eller när livet är slut
vissa dagar skrattar man åt känslan, andra skriver man ner den
vissa går man rak i ryggen, andra viker man ner sig
men hela din person bygger på hur du beter dig
när fåglarna sjunger om din undergång
