Kappe - Life of a redhead

Nuförtiden är det lite tvärtom. Just nu går alla i en evig hysteri och pratar som om de aldrig kommer jobba i hela sitt liv, och som om de kan göra vad som helst. Just den meningen är jag lite allergisk mot: "Jag kan klara av vad som helst och göra vad jag vill, så länge jag kämpar"

You know what? Vill inte vara gruset i din milkshake men det kan du inte. Det finns så otroligt mycket saker du inte kan göra, just för att det är så mycket saker som styr över dig utan att du tänker på det. Jag pratar om teven du slöar framför, människorna du ignorerar, chanserna som går förbi dig. Jag pratar om tillfälligheter; din mors hastiga insjuknande om tio år som hindrar dig från att resa till platsen där du hade uppfyllt alla dina drömmar, flickvännen som tröttnar på dig om sju år och en depression som sabbar studierna.

Livet är fullt av överraskningar, ibland har du medvind och ibland motvind. Jag säger inte att vi inte ska tro på oss själva, tvärtom! Satsa för allt vad du är värd mot det du drömmer om! Var bara inte så uppfylld av "jag kan göra vad jag vill"-snacket att du missar allt som händer omkring dig som om du har skygglappar vid ögonen och sedan går ner dig totalt om det inte går som du vill.

Jag distanserar mig inte ifrån det, jag är där också. Det går aldrig att värja sig mot alla oväntade vändningar livet kommer ta, så bygg din borg på fast mark med betong i botten så den inte jämnas med marken av en endaste storm...

/K

Jag har funderat på det här med föräldrar och kommit fram till att jag har haft tur som fått föräldrar som inte är helt olika. Nog för att de är precis lika långa och har glasögon båda två, men det jag syftar på är att de delar ungefär samma värderingar och liksom "synkar". Tänk dig att vara ett ängsligt litet barn, med obeskrivlig tilltro till sina föräldrar, och få höra två olika svar på varenda fråga.

Mamma, vad är viktigt i livet?

Pengar, pengar, pengar... allting handlar om pengar, min son

Pappa?

Nej nej nej, mamma har helt fel. Livet handlar om att vinna, det är viktigt att vinna allt man ställer upp i.

 - Och så sitter det lilla barnet där, ett huvudbry rikare istället för en visdom.

Något som slog mig alldeles nyss var att det är precis så vi människor uppfostras genom hela livet. I den ena ringhörnan har vi pappa bantningsindustrin: stor, rik och mäktig och duktig på att skola dig hela tiden även när du inte tänker på det. När du väl är i hans makt tjänar han grova pengar på dig. I den andra ringhörnan har vi mamma snabbmat: från sin mörka vrå lockar hon på människan att lyssna på henne, men hon propagerar inte för det utan gör det mer till en vanesak för dig.

I mitten står den förvirrade, lilla människan och kan aldrig bli nöjd, utan att inse att hon springer i ett lopp mot ideal vi själva göder och som inte heller passar oss. Att aldrig bli nöjd är att leva i framtiden istället för i nuet, att leva i en ständig tävling med sig själv man inte kan vinna.

Så min fråga till dig är: vad ska du bli när du blir stor?

/K

För er som inte läst Amos Oz bok "Hur man botar en fanatiker" och inte heller orkar googla fanatism, kanske jag borde förklara vad fanatism är. Fanatism innebär, kort och gott, att vara så övertygad om något att man vägrar ta hänsyn till vettiga motargument som kommer ens väg. 

Mycket av det jag funderat kring vad gällande fanatism framkommer i essän, så det får vänta. Ett ämne jag länge funderade på att skriva om var fotbollsfanatism. Som supporter själv upplever jag fanatism i dess simplaste form varje gång jag går på match, något som jag även själv utövar nästan reflexmässigt. 

Redan tidigt lär man sig att älska sitt lag och det är väl ingenting konstigt med det, men inte särskilt långt senare lär man sig också att hata alla andra lag. Många fotbollsramsor är overkliga, konstiga och det är uppenbart att man knappast menar vad man sjunger många gånger, att man faktiskt vill att domare och läkare ska låta en skadad spelare dö på planen vill med andra ord ingen människa, ändå är det något en del sjunger i stridens hetta. Även jag vissa gånger. 

Det är här det är så lätt att skämta bort det med ett "jamen det är ju bara på skoj, männen får ju stå och skråla, dricka öl och vara allmänt manliga, det är väl inget farligt med det?" Ja, tänk vad skönt det vore om det ändå stannade där?

I likhet med religion, ett ämne som ofta diskuteras i samband med fanatism, förekommer det våld i fotbollens namn, där människors olika åsikter driver dem mot vansinnets brant. Det finns dock en markant skillnad mellan religion och fotboll. Religion svarar på svåra frågor om livets mening och fungerar som en moralisk kompass för alla människor, teister som ateister, men i olika utsträckning, medan fotboll är något som för människor samman för ett gemensamt mål.

Religion baseras alltså på viktiga åsikter, värderingar och moraliska övertygelser medan fotboll inte är så pass komplext. Du håller på ditt lag i med- och motvind och så är det bara (även om kärleken till en klubb självklart är svårare att förklara än så).

Att religion leder till så mycket meningsskiljaktigheter och i extrema fall våldsamheter är med andra ord inte särskilt konstigt, när människor tycker olika vill de övertyga varandra; de blir fanatiker. Fotboll handlar dock inte om olika åsikter om svåra samhällsfrågor; det handlar enbart om kärleken till ett fotbollslag. Man vet alltså att man knappast kommer att kunna "vinna över" några motståndarsupportrar genom att skrika "bajen är bäst, djurgårn suger!" och slå ner dem, vilket visar att fotbollsvåld inte handlar om att försöka övertyga andra om att just Hammarby eller Djurgården är det bästa laget, utan att fotbollen endast blir en täckmantel för folk som gillar att eller på något sätt behöver slåss för att må bra.

Något som jag anser att många snubblar förbi när man pratar om våld, i politisk korrekthet, är det faktum att våld antagligen, för vissa människor, kan vara en nervkittlande och spännande upplevelse. Produktionen av endorfiner sätter fart och ett slags rus kickar igång. Jag själv är, och har alltid varit, en rätt mjuk snubbe och har aldrig slagit en annan person på käften i hela mitt liv, så jag vet inte säkert, men detta är den uppfattningen jag har fått från böcker jag läst och människor jag pratat med. Precis som att man söker ett rus genom alkoholen även om man vet att det är destruktivt söker man på samma sätt ett rus genom våld, trots att man vet att det drabbar andra.

Även om en hel del människor som slåss säkerligen är osäkra och täcker upp detta genom att slåss, behöver långtifrån alla vara det. Det är därför det kan vara nyttigt att ta ett steg tillbaka, sluta fråga sig själv vid varje ny rapporterad misshandel "varför detta kunnat hända" och förstå att det är kul att slåss. För dem.

Hur man gör för att hindra folk från att söka detta rus är väldigt svårt att svara på, men för att åtminstone minimera risken att man någonsin får för sig att klappa till någon tror jag att man bör börja med att rannsaka sig själv på alla möjliga sätt och vis. Har inte hållit en röd tråd för fem ruttna korvören men hoppas att det gett dig någonting att läsa mina långa tankegångar min kära läsare.

Hoppas ni sover gott nu för det tänker jag göra. Fridens liljor!

/K

... så fria att ni ska plugga ekonomi till hösten för att det "liksom verkar typ aktuellt och bra att kunna just nu", och sedan är fast i hjulet som snurrar på vare sig ni vill det eller ej.

Jag säger inte att det är fel att plugga, tvärtom, men det känns som att majoriteten av de som väljer att plugga idag gör det av allt annat än ren och skär övertygelse om att det är just plugga de vill göra. Jag förstår att det inte är lätt att komma till insikt om precis VAD man vill göra när man är 18 bast, det är ju lite det livet är till för att fundera ut, men snälla nån... ingen kan väl seriöst vilja plugga ännu mer direkt efter 12 år i skolbänken och redan börja bygga på det studielån man kommer att sitta fast med under resten av sitt liv. 

Och detta säger jag med risk för att låta lite väl hård, självklart finns det folk som vill plugga vidare direkt efter gymnasiet. Att folk ska få göra precis vad de vill med sina liv är ett av mina motton så det tänker jag inte direkt rubba på, men jag ber många av er att tänka efter åtminstone en gång till innan ni väljer att bara hoppa på någon kurs som verkar "bra att läsa". 

Fråga dig själv varför du vill göra det. Är det för att alla pratar om lågkonjunktur, att ungdomar får allt svårare att få jobb och så vidare i all oändlighet? Eller är det kanske för att dina föräldrar vill det? Eller kanske har det med att vår samhälle är utformat på det sättet? Du går i 9 obligatoriska år och måste inte gå gymnasiet men får det oerhört svårt om du inte gör det. Efter det får du ungefär 18 miljarder broschyrer om olika universitet och högskolor du måste gå på, för annars får du ju inget jobb. Och när du väl börjat jobba måste du jobba hårt, för det är ont om jobb och det finns andra som vill åt din plats och du vill väl ha maten på bordet och volvon i garaget?

Man vill ju gärna inte sticka ut, om ordet man får representera människan. Jag vill sitta här och säga att jag kan minsann sticka ut hur mycket som helst, men det vore bara att hyckla. Nog för att vågar sticka ut till en viss del men antagligen inte alls så mycket som jag själv tror. Att sticka ut är att skilja sig själv från flocken, och därmed indirekt förkasta flockens mål och värderingar. 

Med andra ord är det alltså "fel" att inte studera vidare för att de som faktiskt studerar vidare kommer ta det som en förolämpning. Jag kan dock inte säga att jag tycker att det är fel på något sätt att studera vidare direkt efter gymnasiet rent objektivt. Jag kan säga att det vore fel för mig som person att göra det, jag skulle inte må bra av det, men jag kan inte säga att det vore fel för alla människor. Det enda jag vill säga är att det är så lätt att man kämpar med att hålla jämna steg med resten av flocken, när man faktiskt har utrymme att antingen springa i förväg, sätta sig och vila en stund eller åtminstone gå lite långsammare.

/K

Ironiskt att jag väntade några dagar med att skriva det här, för just idag är det klassiskt deppväder, kyligt och jävligt. Har iallafall hunnit med första shortsdagen för året, och ska snart ut till landet så får se om det blir ett första dopp kanske. 

Jag brukar ofta försvara Sverige när folk går igång i hatasittegetland-VM, men ibland får man på käften. Fan vad glad man blir av lite gött väder, det är då man verkligen kan skita i att man inte har varken jobb eller pengar inför sommaren. Så länge solen skiner och soulful music strömmar ur mina högtalare är jag glad.