Kappe - Life of a redhead

För er som inte läst Amos Oz bok "Hur man botar en fanatiker" och inte heller orkar googla fanatism, kanske jag borde förklara vad fanatism är. Fanatism innebär, kort och gott, att vara så övertygad om något att man vägrar ta hänsyn till vettiga motargument som kommer ens väg. 

Mycket av det jag funderat kring vad gällande fanatism framkommer i essän, så det får vänta. Ett ämne jag länge funderade på att skriva om var fotbollsfanatism. Som supporter själv upplever jag fanatism i dess simplaste form varje gång jag går på match, något som jag även själv utövar nästan reflexmässigt. 

Redan tidigt lär man sig att älska sitt lag och det är väl ingenting konstigt med det, men inte särskilt långt senare lär man sig också att hata alla andra lag. Många fotbollsramsor är overkliga, konstiga och det är uppenbart att man knappast menar vad man sjunger många gånger, att man faktiskt vill att domare och läkare ska låta en skadad spelare dö på planen vill med andra ord ingen människa, ändå är det något en del sjunger i stridens hetta. Även jag vissa gånger. 

Det är här det är så lätt att skämta bort det med ett "jamen det är ju bara på skoj, männen får ju stå och skråla, dricka öl och vara allmänt manliga, det är väl inget farligt med det?" Ja, tänk vad skönt det vore om det ändå stannade där?

I likhet med religion, ett ämne som ofta diskuteras i samband med fanatism, förekommer det våld i fotbollens namn, där människors olika åsikter driver dem mot vansinnets brant. Det finns dock en markant skillnad mellan religion och fotboll. Religion svarar på svåra frågor om livets mening och fungerar som en moralisk kompass för alla människor, teister som ateister, men i olika utsträckning, medan fotboll är något som för människor samman för ett gemensamt mål.

Religion baseras alltså på viktiga åsikter, värderingar och moraliska övertygelser medan fotboll inte är så pass komplext. Du håller på ditt lag i med- och motvind och så är det bara (även om kärleken till en klubb självklart är svårare att förklara än så).

Att religion leder till så mycket meningsskiljaktigheter och i extrema fall våldsamheter är med andra ord inte särskilt konstigt, när människor tycker olika vill de övertyga varandra; de blir fanatiker. Fotboll handlar dock inte om olika åsikter om svåra samhällsfrågor; det handlar enbart om kärleken till ett fotbollslag. Man vet alltså att man knappast kommer att kunna "vinna över" några motståndarsupportrar genom att skrika "bajen är bäst, djurgårn suger!" och slå ner dem, vilket visar att fotbollsvåld inte handlar om att försöka övertyga andra om att just Hammarby eller Djurgården är det bästa laget, utan att fotbollen endast blir en täckmantel för folk som gillar att eller på något sätt behöver slåss för att må bra.

Något som jag anser att många snubblar förbi när man pratar om våld, i politisk korrekthet, är det faktum att våld antagligen, för vissa människor, kan vara en nervkittlande och spännande upplevelse. Produktionen av endorfiner sätter fart och ett slags rus kickar igång. Jag själv är, och har alltid varit, en rätt mjuk snubbe och har aldrig slagit en annan person på käften i hela mitt liv, så jag vet inte säkert, men detta är den uppfattningen jag har fått från böcker jag läst och människor jag pratat med. Precis som att man söker ett rus genom alkoholen även om man vet att det är destruktivt söker man på samma sätt ett rus genom våld, trots att man vet att det drabbar andra.

Även om en hel del människor som slåss säkerligen är osäkra och täcker upp detta genom att slåss, behöver långtifrån alla vara det. Det är därför det kan vara nyttigt att ta ett steg tillbaka, sluta fråga sig själv vid varje ny rapporterad misshandel "varför detta kunnat hända" och förstå att det är kul att slåss. För dem.

Hur man gör för att hindra folk från att söka detta rus är väldigt svårt att svara på, men för att åtminstone minimera risken att man någonsin får för sig att klappa till någon tror jag att man bör börja med att rannsaka sig själv på alla möjliga sätt och vis. Har inte hållit en röd tråd för fem ruttna korvören men hoppas att det gett dig någonting att läsa mina långa tankegångar min kära läsare.

Hoppas ni sover gott nu för det tänker jag göra. Fridens liljor!

/K