Du och en företagspamp är av samma kött och blod
Det roliga med hela den här diskussionen om bonusar till stora företagspampar hit och dit är att jargongen låter ungefär såhär:
"Jag förstår inte hur man kan kräva så mycket i lön när man redan har x miljoner på banken, hur fan kan man vara så girig?"
"Ja usch, nackskott på såna idioter!"
Kruxet är ju bara att människan fungerar så. Mycket vill ha mer, eller som nån smart snubbe sa: "Ju närmre guldet man sitter, desto mer kommer man gräva" (typ). Självklart vill vi alla, inklusive jag själv, kunna sitta och säga att vi aldrig skulle ta emot feta fantasisummor till bonusar, men jag tror det är att överskatta oss själva.
Problemet med det hela är att det sitter en regering, styrelse eller vafan det nu är bakom sina skrivbord och sätter regler som tillåter dessa bonusar. Och då menar jag inte att en bonus i sig är något illa, har man gjort ett riktigt jävla slitjobb och faktiskt åstadkommit en hel del (vilket jag iofs knappast tror att dessa pampar har gjort) förtjänar man lite prestationsbaserad inkomst. Men då ska det gälla alla, och då ska det enbart gälla då ekonomin faktiskt TILLÅTER det. Hur fan kan man sitta i sin kostym och säga att "jamen, vi har våra regler och bestämmelser som vi anser lämpliga" när vi befinner oss i en avgrundsdjup ekonomisk kris där större delen av befolkningens liv inte verkar spela någon roll?!
De allra allra flesta som skulle få chansen att ta en fet bonus skulle med andra ord ta den, det gäller att ge sig fan på att ingen ska ha möjlighet att ens bli erbjuden en så fet bonus från första början, särskilt i kristider. Sedan att de kan fiffla hur mycket de vill bakom sänkta ridåer oavsett regler, det är en helt annan femma...
/K
Kommentarer
Postat av: hjalmar
är du en sådan där backpacker bög?
Trackback
