Kappe - Life of a redhead

tiden den rinner, livet försvinner
man förvånas över hur lite man hinner
och trots att nävarna knyts tills knogarna vitnar
tycks det omöjligt att passa ihop alla bitar
för vilket synsätt till livet du än talar för
kan det bytas ut nästa dag i en värld där inget handlar om raka rör
och när allt är temporärt i denna värld
hur ska man kunna hålla fast vid vem man är?

allt som oftast vet jag vem jag ser i spegeln
vill leva i presens men ändå följa spelets regler
gå rakryggad och stark, leva ett rättfärdigt liv...

... men samtidigt känna att jag är vid liv

för min misslyckade hinna i tid-filosofi
är inget annat än ren och skär idioti
blir alltför ofta paralyserad
börjar överanalysera...
... du vet när det känns som om du bär tankar för flera
man vill fånga vartenda svar
men hur många ska lämnas kvar

inget utrymme för spontanitet

leker med tanken
men vet att ett liv dedikerat åt andra
inte leder fram till en hederskrans

och som om det inte räcker med vardan
så har man läxor i staplar
man lär sig aldrig, nej varje vecka är det samma sak som händer min vän
använder mer tid till att planera min tid än att faktiskt använda den

börjar ärligt talat tröttna på att vandra runt med kniven mot strupen
men jag får väl vila mot jul...
... eller när livet är slut

vissa dagar skrattar man åt känslan, andra skriver man ner den
vissa går man rak i ryggen, andra viker man ner sig

men hela din person bygger på hur du beter dig
när fåglarna sjunger om din undergång