18/8: Sjolejon som godnattsang
Humor: lugn och rofylld
Nagonstans i oandliga universum; rattare sagt i en fiskebat i en stad i varldens maktigaste land, sitter jag och lyssnar pa hur sjolejonens hulkande, klokande, minst sagt enerverande laten studsar mot hamnens pir av sten. Man hade kunnat tro att jag skulle beskriva dessa laten som den enda vagen till total sinnesfrid bara for att mala upp en Kelloggs K-vacker bild for er, men icke.
Da och da tar nagon av sjomannen eller kvinnorna tag i sin partytuta, ni vet en sadan som anvands pa idrottsevenemang av alla dess slag, for att fa tyst pa dem, vilket ar ungefar som att satta pa vindrutetorkarna i en komplett snostorm - det hjalper i ungefar en sekund och sedan ar det tillbaka som vanligt igen, om inte varre.
Samtidigt ar sjolejonen minst sagt fascinerande djur att betrakta. Sa groteskt fula men samtidigt sa kungligt statliga, sa klumpiga och ororliga pa land, sa smidiga i vatten.
Trots latena ar jag oforskamt lugn. Kanske ar det for att jag vet att jag inte ska gora mycket annat an att lara mig fiska, jobba med det hela dagarna och lasa bocker och skriva under de stunder dar det inte ar sa mycket att gora. Kanske ar det for att jag inte maste stressa ivag med nagonting direkt nar jag kommer hem, samtidigt som jag har en del ideer pa vad jag vill gora.
Just nu haller Lars pa och lagar mat, vi ska val mest kaka, ta det lite lugnt och sen ga och lagga oss. Imorgon ska vi jobba och fixa med baten, sedan kaka middag hos familjekompisarna och kanske anvanda datorn en sista gang, for att sedan aka ut och borja fiska tidigt, tidigt morgonen efter. Ska bli hur skont som helst att aka ut!
/K
Nagonstans i oandliga universum; rattare sagt i en fiskebat i en stad i varldens maktigaste land, sitter jag och lyssnar pa hur sjolejonens hulkande, klokande, minst sagt enerverande laten studsar mot hamnens pir av sten. Man hade kunnat tro att jag skulle beskriva dessa laten som den enda vagen till total sinnesfrid bara for att mala upp en Kelloggs K-vacker bild for er, men icke.
Da och da tar nagon av sjomannen eller kvinnorna tag i sin partytuta, ni vet en sadan som anvands pa idrottsevenemang av alla dess slag, for att fa tyst pa dem, vilket ar ungefar som att satta pa vindrutetorkarna i en komplett snostorm - det hjalper i ungefar en sekund och sedan ar det tillbaka som vanligt igen, om inte varre.
Samtidigt ar sjolejonen minst sagt fascinerande djur att betrakta. Sa groteskt fula men samtidigt sa kungligt statliga, sa klumpiga och ororliga pa land, sa smidiga i vatten.
Trots latena ar jag oforskamt lugn. Kanske ar det for att jag vet att jag inte ska gora mycket annat an att lara mig fiska, jobba med det hela dagarna och lasa bocker och skriva under de stunder dar det inte ar sa mycket att gora. Kanske ar det for att jag inte maste stressa ivag med nagonting direkt nar jag kommer hem, samtidigt som jag har en del ideer pa vad jag vill gora.
Just nu haller Lars pa och lagar mat, vi ska val mest kaka, ta det lite lugnt och sen ga och lagga oss. Imorgon ska vi jobba och fixa med baten, sedan kaka middag hos familjekompisarna och kanske anvanda datorn en sista gang, for att sedan aka ut och borja fiska tidigt, tidigt morgonen efter. Ska bli hur skont som helst att aka ut!
/K
Kommentarer
Trackback
