Kappe - Life of a redhead

Just nu ar de borta pa middag hos vanner, sa jag sitter har och njuter av musiken och den stilla ensamheten. Har haft underbara dagar i San Francisco med besok av Alcatraz, promenad over Golden Gatebron och mycket insupande av stadens underbara atmosfar och ska imorgon formiddag resa tillbaka till Lummi Island. For att inte namna Brother Ali-konserten igarkvall, det var en otrolig upplevelse. Alla dessa timmar jag lyssnat och fascinerats av hans musik, alla textrader jag lart mig och nu fick jag se honom spotta ur sig sina masterverk bara ett antal meter ifran mig.

Tankte beratta om en delvis skrattretande, delvis irriterande sak som hande mig pa tagstationen i Vancouver nar jag kom dit med taget. I och med korsandet av gransen var man tvungen att passera customs sa de kunde forsakra sig om att man bl.a. inte tankt ta med sig nagra maskinvapen in (angrar att jag inte fotograferade den skylten). Sag de framfor mig skicka sin vaska igenom en rontgenmaskin liknande den de har pa flygplatser, men nar jag kom fram fick jag lagga upp min ryggsack pa en disk framfor en vakt. Jaha, rutincheck, tankte jag.

Vakten ber mig plocka ut allt ur mina fickor, visiterar mig, kollar igenom min planbok (holl ett ordentligt getoga pa hans fingrar kan jag val saga). Han undrar hur lange jag ska stanna, och nar han hor att det bara ar 2 dagar undrar han vad jag ska med sa mycket pengar till da. Som alltid i sana har diskussioner dyker det upp fragor i skallen man bra garna skulle vilja stalla.

Varfor vill du veta det?
Spelar det nagon roll?
Vad har du med mina finanser att gora overhuvudtaget?

Av uppenbar anledning forklarar jag att jag sedan ska vidare till San Francisco. Jag far en massa andra fragor om vad jag har gjort i staterna, vart jag bott (har lyckas han hora Long Island trots att jag klart och tydligt sager Lummi Island tre ganger), vad jag gor i Sverige, vilka hobbys jag har (!) osv.

Sedan packar han upp hela min ryggsack med alla dess skilda sma fack och skrymslen, kollar igenom alla bocker, kalsonger, trojor osv. Sedan far jag packa ner allting igen, for att darefter ga till en annan disk. Dar far jag vanta i fem minuter for att sedan fa precis samma fragor. Nar jag pa fragan vad jag ska gora i Vancouver svarar att jag mest tankte checka in staden, promenera runt och ta det lugnt far jag en misstanksam blick till svar. Han forklarar for mig att jag befinner mig i Vancover pa en valdigt marklig tid for turister, i vanliga fall brukar de oftast vara dar pa varen och sommaren.

Nu borjar hjartat sla snabbare, irritationen vaxa och fragorna dyka upp annu en gang.

Jag forklarade nyss att jag varit i staterna i ett antal veckor, dessutom nara gransen, ska jag da aka hem for att sedan besoka Vancouver pa turistsasongen?

Jag svaljer frustrationen och fragorna annu en gang, och forklarar vanligt att det inte ar nagonting jag kande till och att jag bara ville passa pa medan jag var i staterna.

Ytterligare fem minuter passerade och sedan fick jag ga.

Det har ar ingen nyhet, jag vet hur det fungerar nufortiden. Man ar skyldig tills man bevisar motsatsen. Anda kunde jag inte undvika att kanna mig sa javla irriterad. Jag hade bara klader och bocker i min ryggsack och ingenting att dolja, det ar inte det det handlar om. Det handlar om att ingenting ger dem ratten att kolla igenom mina privata saker. Tank efter, om du kom pa din partner med att tjuvlasa din mail, hur skulle du reagera da? Precis, du skulle undra vad fan han/hon har dar att gora, det finns ett losenord dar av en anledning. Du kanske tillochmed bara far nyhetsbrev och skrappost, men det ar helt enkelt en principsak att du vill vara ensam dar inne.
Om din partner gav som anledning att han/hon misstankt att du var otrogen och bara ville "kolla" dig, vore det okej da? Jag antar att ditt svar dar blir nej, det ar val ganska sjalvklart.

Det ar lustigt nar man horde en sadan som Tony Blair saga att de inte tankte lata terroristerna vinna, anda tar vi nu av oss skorna nar vi gar igenom kontrollen pa flygplatserna. Varfor? For att EN kille sprangde ETT flygplan med hjalp av sprangmedel i sin ena sko. Sag mig vem som har vunnit da?



Sa funkar det tyvarr. Nar inte ens promille (en promille skulle motsvara 7 miljoner manniskor, finns omojligen sa manga terrorister) styr resten av varlden dit de vill graver vi bara en djupare och djupare grop dar vi sjalva star. Tillslut har manskligheten burat in sig sjalv och da finns ingen vag ut.

Jag har ingen losning, jag sager bara att dessa okande inskrankningar i individens privatliv inte hjalper ett dugg, och vi ar i ordentlig knipa om inte nagonting hander snart. Kanske maste man utsattas for sana har saker for att inse att saker och ting ar pavag at fel hall.

Naval, ska avsluta i positiva ordalag. Har varit underbart att upptacka tva stader pa egen hand och skulle garna komma tillbaka till dem bada i framtiden, framforallt San Francisco. Efter snart tio veckor hemifran langtar jag nu hem obeskrivligt mycket, ska bli skont att komma hem om nagra dagar.

Karlek!

/K