Kappe - Life of a redhead

jag målar en tavla där jag står i mitten, fastnaglad
i en labyrint utan svar eller skattkarta
allt jag har är mina tankar och framsteg
multiplicerat med tiden på min handled
får så lätt att tappa tidsbegreppet
när inte ens livet efter lär räcka för mig att skriva mina texter
om saker jag inte kan nå
som jag sedan når men ändå bara vill springa ifrån
kalla mig konstig, galen eller få mig tvångsintagen
men det är så lätt att tappa greppet om livet när man vill fånga dagen
vill inte leta fel, men heller inte släta över
bara ge och ge men inte få ett jävla öre
det sägs att inget varar för evigt
och då är det lätt att tillvaron verkar sakna en mening
men allt jag ser när jag blundar nu
är ord på ett papper som aldrig suddas ut

för alla er som lever en dag i taget
knegar för mat i magen
er man vet vart man har

för alla er med värdighet
som aldrig väljer framgång framför ärlighet
kärlek till er
den här är till er

det är så mycket saker man hört, och mycket man sett
men man är aldrig bättre än det sista intrycket man gett
skriver två gånger sexton bars om att aldrig släppa tag
mitt sätt att ta mig vidare till nästa dag
när vardagen känns avslagen
och man är mentalt blåslagen från gårdagen
när varenda gnutta hopp verkar ha gett sig av
och man står kvar ensam med en bitter eftersmak
oavsett vad som tänder ens låga
är det då man får lust att öppna käften och fråga
"vad gör du man? vi är på samma lag
mot alla svåra val och hårda krav som livet kantas av
dags att byta lag när vi läser dig som om du hade streckkod
låt inte dina känslor följa någon lag
kärlek är det enda man inte blir mätt på
så kryp ur ditt hölje, ditt skal som döljer ditt jag"