vad händer ikväll?-generationen
Ibland får jag bara ett intryck av att det finns extremt många osäkra människor runtomkring mig.. de ser bra ut, har någorlunda social kompetens och snygga kläder; allt det där som man "ska" ha för att vara någon enligt mallen. Ändå är det deras rädsla som lyser igenom så himla tydligt. En rädsla för att få en stämpel på sig som inte går att tvätta bort.
Ett konkret exempel som jag stött på flera gånger:
Man sitter några stycken, säg klasskompisar, och diskuterar något sevärt program på TV. Någon oinsatt frågar när det går och någon annan svarar "halv tio på fredagar".
Det jag har lagt märke till är att det alltid, ALLTID måste vara någon som direkt hugger till med svaret "det är fett segt, för då är man ALDRIG hemma ju.. då är man ju ute och festar, ofta man sitter hemma på en fredag.. haha" med ett galet nedklankande tonläge. Och då hakar såklart någon på med en ironisk kommentar som är lika played out som inkast "jo haha, jag sitter ALLTID hemma på fredagkvällar med mamma och pappa och tittar på så ska det låta, HÖHÖ"
Och hur kommer det sig att de känner att de MÅSTE säga någonting? Jo, för annars kommer ju folk tro att de verkligen GÖR det, dvs. väljer bort festande på en fredag för att ta det lite lugnt med eller utan sällskap. Och det går ju inte, för då får de ju en ONORMAL-stämpel i pannan som aldrig någonsin kommer gå att tvätta bort. De kommer bli mobbade för all framtid och tillslut bli så deprimerade att de en morgon dränker sig själva i gröten.
Nämen seriöst vafan.. ibland undrar man vad det är med folk? Varför kan inte folk "bara vara"? Jag har tagit lugnt en hel del fredagar under mina tonår so far och det är jag jävligt nöjd med. Visst, jag gillar att festa, ta ett gäng öl till skön musik och träffa en massa nytt folk.. det kan vara väldigt skönt med något som livar upp efter en seglivad skolvecka. Men det kan vara minst lika skönt att bara ta det lugnt och kolla några filmer eller vad som helst, antingen själv eller med några kompisar (oftast dock med sällskap då det lär bli långtråkigt utan någon att snacka och bolla idéer med).
Lär dig att uppskatta dig själv människa. Tro mig, allt blir väldigt mycket lättare då...
/Kappe - din profet bland förstaklassarna
Ett konkret exempel som jag stött på flera gånger:
Man sitter några stycken, säg klasskompisar, och diskuterar något sevärt program på TV. Någon oinsatt frågar när det går och någon annan svarar "halv tio på fredagar".
Det jag har lagt märke till är att det alltid, ALLTID måste vara någon som direkt hugger till med svaret "det är fett segt, för då är man ALDRIG hemma ju.. då är man ju ute och festar, ofta man sitter hemma på en fredag.. haha" med ett galet nedklankande tonläge. Och då hakar såklart någon på med en ironisk kommentar som är lika played out som inkast "jo haha, jag sitter ALLTID hemma på fredagkvällar med mamma och pappa och tittar på så ska det låta, HÖHÖ"
Och hur kommer det sig att de känner att de MÅSTE säga någonting? Jo, för annars kommer ju folk tro att de verkligen GÖR det, dvs. väljer bort festande på en fredag för att ta det lite lugnt med eller utan sällskap. Och det går ju inte, för då får de ju en ONORMAL-stämpel i pannan som aldrig någonsin kommer gå att tvätta bort. De kommer bli mobbade för all framtid och tillslut bli så deprimerade att de en morgon dränker sig själva i gröten.
Nämen seriöst vafan.. ibland undrar man vad det är med folk? Varför kan inte folk "bara vara"? Jag har tagit lugnt en hel del fredagar under mina tonår so far och det är jag jävligt nöjd med. Visst, jag gillar att festa, ta ett gäng öl till skön musik och träffa en massa nytt folk.. det kan vara väldigt skönt med något som livar upp efter en seglivad skolvecka. Men det kan vara minst lika skönt att bara ta det lugnt och kolla några filmer eller vad som helst, antingen själv eller med några kompisar (oftast dock med sällskap då det lär bli långtråkigt utan någon att snacka och bolla idéer med).
Lär dig att uppskatta dig själv människa. Tro mig, allt blir väldigt mycket lättare då...
/Kappe - din profet bland förstaklassarna
Kommentarer
Postat av: Hjalmar
Sant fan.
Postat av: jolle
Word!
Trackback
