det är lugna puckar, även om jag ibland halkar ut på hal is
Direkt från Kappes huvud ut till er, enjoy!
vi går igenom livet med belastade samveten
och famlar fram efter sammanhang
för att hitta meningen i det
men sneglar hela tiden i den där förbannade backspegeln
på saker som samlar damm
trots att vi inte kan få en andra chans
tror nog jag är ett levande bevis på det
vi oroar oss mer om vad vi har på fötterna
än vart vi styr dem
och ser inte att det är plånböckerna
som faktiskt styr oss
vi springer genom livet
efter en mållinje i ständig rörelse
för att klara av att nå fram till ett svar på gåtan
men vardagsångesten kryper fram
och man sänker guarden
och för var dag som kommer hamnar man i sämre vanor
saker lämnas halvfärdiga
och de barriärer man tidigare byggt upp är nu endast fallfärdiga
för det stora steget ligger inte i att bestämma det hela
utan det ligger i att sätta sina händer i leran
och även om relationer kan skadas så är det mänskligt att fela,
men även vänligt menade saker kan få en att framstå som självisk och elak
visst kan livet vara frustrerande ibland?
chanser man aldrig fått eller chanser man aldrig får igen
som när man är arg och vill smälla igen en dörr som aldrig går igen
dessa dagar och stunder
som lett till rader från udden
kan vara det enda skälet till att även den svagaste sjunger
och jag svettas och sliter
för att lämna ett avtryck
för det är den enda vägen jag kan vandra stolt med rak rygg
så jag samlar mitt mod och min ammunition
och för ord till handling innan jag faller ihop...
... för trots allt är det ändå något som är så jävla underbart med att leva
vi går igenom livet med belastade samveten
och famlar fram efter sammanhang
för att hitta meningen i det
men sneglar hela tiden i den där förbannade backspegeln
på saker som samlar damm
trots att vi inte kan få en andra chans
tror nog jag är ett levande bevis på det
vi oroar oss mer om vad vi har på fötterna
än vart vi styr dem
och ser inte att det är plånböckerna
som faktiskt styr oss
vi springer genom livet
efter en mållinje i ständig rörelse
för att klara av att nå fram till ett svar på gåtan
men vardagsångesten kryper fram
och man sänker guarden
och för var dag som kommer hamnar man i sämre vanor
saker lämnas halvfärdiga
och de barriärer man tidigare byggt upp är nu endast fallfärdiga
för det stora steget ligger inte i att bestämma det hela
utan det ligger i att sätta sina händer i leran
och även om relationer kan skadas så är det mänskligt att fela,
men även vänligt menade saker kan få en att framstå som självisk och elak
visst kan livet vara frustrerande ibland?
chanser man aldrig fått eller chanser man aldrig får igen
som när man är arg och vill smälla igen en dörr som aldrig går igen
dessa dagar och stunder
som lett till rader från udden
kan vara det enda skälet till att även den svagaste sjunger
och jag svettas och sliter
för att lämna ett avtryck
för det är den enda vägen jag kan vandra stolt med rak rygg
så jag samlar mitt mod och min ammunition
och för ord till handling innan jag faller ihop...
... för trots allt är det ändå något som är så jävla underbart med att leva
Kommentarer
Postat av: Becci
Tack för kommentaren jag fick, den om min självbiografi.. Jag vet inte hur jag skulle kunnat skriva för att det skulle bli en stark vändning eller så.. Jag skrev bara det jag upplevde, ångrar att jag inte sparkade honom tillbaka.. Det hade säkert kunnat bli en stark vändning.. Fan att jag är så svag..
Postat av: Patrik
Fantastiskt!
Trackback