Musik
"Är du ledsen min vän, känner dig deprimerad
gunga med till beatet så vänder vi på det hela
är trött på stramt prat, klart det blir trist
när man glider genom livet som en charterturist
helt utan egen vilja, aldrig tagit nån risk
knaprar dagligen en hel jävla karta med pix
det är dags att rycka upp dig, dags att starta ditt shit
glöm alla dom idioterna som hatar din vibb"
Så rappar Chords i Timbuktus låt "Bra, Bra" på nya plattan (jag vet att jag tjatar om den låten, men den är sjukt bra.. lyssna in den goddamnit! :D). Hur som helst så fick den mig att börja fundera på det här med musik och vad det är som gör det till en så stor grej för oss människor.
För visst kan väl ingen förneka musikens betydelse för våra liv?
Min åsikt är att det finns få grejer som står över musiken i vår värld idag. Visst, pengarna styr världen rent praktiskt och det trista faktumet är vi alla väl medvetna om, men om vi bortser från det så är det nog bara kärleken som slår musiken.
Det som verkligen fångade mig var Chords två första rader, de talade på något sätt till mig och väckte direkt tanken om detta inlägg. Nu talar jag ju för mig själv förstås, men om du är nere och deppig, men sedan lyssnar på en låt som denna så kan den lätta på stenen i dina bröst och torka dina tårar. Jag säger inte att det alltid gör det, för vissa saker behöver bearbetas på andra sätt, men musik kan verkligen påverka ditt sinnelag så otroligt mycket.
Det kan ju förstås gå andra vägen också. Minns en gång, kan ha varit för två år sedan ungefär, då jag för första gången lyssnade på en låt vid namn "You Never Know" med Immortal Technique.
Låten handlar om honom själv och en tjej som han träffat som på något sätt levde "över" alla andra. Hon var otroligt vacker och gjorde helt enkelt sin grej, och även om många försökte efterlikna henne så gick det bara inte. Immortal berättar då genom hela låten hur han sakta men säkert lär känna denna tjejen, eller ska vi säga kvinnan, och är rädd för att närma sig henne då han inte vill förstöra det de har. Men en dag kan han inte hålla det inom sig längre och berättar att hon är hans allt och att han inte kan leva utan henne, men det enda hon gör är att krama honom hårt och länge och sedan springa gråtandes därifrån.
Immortal bestämmer sig då för att gå vidare även om hans hjärta är krossat, och hans liv går vidare. Men flera år senare kommer han på sig själv med att fortfarande tänka på och sakna henne, så han söker upp det stället där hon brukade bo när de kände varandra. Hennes mamma öppnar och ger honom ett brev som är från just den där kvinnan. I brevet berättar hon att hon antagligen kommer att vara död när han läser det, och att hon hade haft HIV sen långt tillbaks och att det var därför hon inte vågade låta någon komma henne nära. Hon skrev att hon älskade honom, och bad honom att lova att möta henne i himlen.
När jag hörde den här låten för första gången så började jag gråta. SÅ, nu har jag erkänt det, även om det tärde på min manlighet ;-) Var jätteförvånad över mig själv efteråt, men det var en ny upplevelse kan man säga och sånt lär man sig ju av. Jag "kände" helt enkelt låten så starkt, och den fick mig att tänka tankar som att "tänk om jag förlorar den och den" osv.
Så varför är musik en så viktig del av det liv vi lever idag? Något som jag tror är en sak vi människor behöver är att känna igen oss i saker; att inse att det finns folk som tycker, tänker och känner likadant som oss själva, och det är där musiken kommer in i bilden. Den görs av människor och till människor i syfte att skapa förståelse mellan människor för att helt enkelt öka samhörigheten.
Nu känner jag att jag snart börjar flumma iväg om jag inte slutar, men det jag vill komma fram till är att...
att.. äh, jag vettefan asså, men jag hoppas att det jag skrivit väckte några nya tankar hos er iallafall : )
Om ni redan nu har läst såhär långt, så kan ni lika gärna dela med er av egna erfarenheter. När har musik berört dig och vad har det för betydelse för dig? Ordet är fritt peepz!
Nu är det verkligen dags för mig att tänka på refrängen, ska upp före sju imorgon trots att jag börjar 10.25. Varför? Jo, jag går nämligen och tar sprutor med jämna mellanrum på SöS mot pollenallergin (som jag ju tidigare klagat så mycket på här i bloggen :P), och imorgon bitti klockan 8 är en av dessa gånger. Usch usch, jag vill verkligen SOVA nu, men jag antar att det i slutändan är värt det när jag är frisk från alla pollenbesvär.
Lev ut gott folk!
Kappe - din hobbyfilosof bland modebloggarna
gunga med till beatet så vänder vi på det hela
är trött på stramt prat, klart det blir trist
när man glider genom livet som en charterturist
helt utan egen vilja, aldrig tagit nån risk
knaprar dagligen en hel jävla karta med pix
det är dags att rycka upp dig, dags att starta ditt shit
glöm alla dom idioterna som hatar din vibb"
Så rappar Chords i Timbuktus låt "Bra, Bra" på nya plattan (jag vet att jag tjatar om den låten, men den är sjukt bra.. lyssna in den goddamnit! :D). Hur som helst så fick den mig att börja fundera på det här med musik och vad det är som gör det till en så stor grej för oss människor.
För visst kan väl ingen förneka musikens betydelse för våra liv?
Min åsikt är att det finns få grejer som står över musiken i vår värld idag. Visst, pengarna styr världen rent praktiskt och det trista faktumet är vi alla väl medvetna om, men om vi bortser från det så är det nog bara kärleken som slår musiken.
Det som verkligen fångade mig var Chords två första rader, de talade på något sätt till mig och väckte direkt tanken om detta inlägg. Nu talar jag ju för mig själv förstås, men om du är nere och deppig, men sedan lyssnar på en låt som denna så kan den lätta på stenen i dina bröst och torka dina tårar. Jag säger inte att det alltid gör det, för vissa saker behöver bearbetas på andra sätt, men musik kan verkligen påverka ditt sinnelag så otroligt mycket.
Det kan ju förstås gå andra vägen också. Minns en gång, kan ha varit för två år sedan ungefär, då jag för första gången lyssnade på en låt vid namn "You Never Know" med Immortal Technique.
Låten handlar om honom själv och en tjej som han träffat som på något sätt levde "över" alla andra. Hon var otroligt vacker och gjorde helt enkelt sin grej, och även om många försökte efterlikna henne så gick det bara inte. Immortal berättar då genom hela låten hur han sakta men säkert lär känna denna tjejen, eller ska vi säga kvinnan, och är rädd för att närma sig henne då han inte vill förstöra det de har. Men en dag kan han inte hålla det inom sig längre och berättar att hon är hans allt och att han inte kan leva utan henne, men det enda hon gör är att krama honom hårt och länge och sedan springa gråtandes därifrån.
Immortal bestämmer sig då för att gå vidare även om hans hjärta är krossat, och hans liv går vidare. Men flera år senare kommer han på sig själv med att fortfarande tänka på och sakna henne, så han söker upp det stället där hon brukade bo när de kände varandra. Hennes mamma öppnar och ger honom ett brev som är från just den där kvinnan. I brevet berättar hon att hon antagligen kommer att vara död när han läser det, och att hon hade haft HIV sen långt tillbaks och att det var därför hon inte vågade låta någon komma henne nära. Hon skrev att hon älskade honom, och bad honom att lova att möta henne i himlen.
När jag hörde den här låten för första gången så började jag gråta. SÅ, nu har jag erkänt det, även om det tärde på min manlighet ;-) Var jätteförvånad över mig själv efteråt, men det var en ny upplevelse kan man säga och sånt lär man sig ju av. Jag "kände" helt enkelt låten så starkt, och den fick mig att tänka tankar som att "tänk om jag förlorar den och den" osv.
Så varför är musik en så viktig del av det liv vi lever idag? Något som jag tror är en sak vi människor behöver är att känna igen oss i saker; att inse att det finns folk som tycker, tänker och känner likadant som oss själva, och det är där musiken kommer in i bilden. Den görs av människor och till människor i syfte att skapa förståelse mellan människor för att helt enkelt öka samhörigheten.
Nu känner jag att jag snart börjar flumma iväg om jag inte slutar, men det jag vill komma fram till är att...
att.. äh, jag vettefan asså, men jag hoppas att det jag skrivit väckte några nya tankar hos er iallafall : )
Om ni redan nu har läst såhär långt, så kan ni lika gärna dela med er av egna erfarenheter. När har musik berört dig och vad har det för betydelse för dig? Ordet är fritt peepz!
Nu är det verkligen dags för mig att tänka på refrängen, ska upp före sju imorgon trots att jag börjar 10.25. Varför? Jo, jag går nämligen och tar sprutor med jämna mellanrum på SöS mot pollenallergin (som jag ju tidigare klagat så mycket på här i bloggen :P), och imorgon bitti klockan 8 är en av dessa gånger. Usch usch, jag vill verkligen SOVA nu, men jag antar att det i slutändan är värt det när jag är frisk från alla pollenbesvär.
Lev ut gott folk!
Kappe - din hobbyfilosof bland modebloggarna
Kommentarer
Trackback
