Kappe - Life of a redhead

Usch vad pinsamt det här är, nästan så att jag vill hålla det inne istället bara för att slippa era dömande blickar som granskar mig från topp till tå, samtidigt som ni ställer er själva frågan: "Vad är det där för en jävla människa egentligen?"
Jag som tyckte att jag hade fått ett så bra flyt just nu, allt kändes verkligen bra. Ända tills det här hände.

Vad det är? Nej, det vill jag verkligen inte berätta..
... fast har man sagt A får man väl säga B, that's how it goes I guess. Men lova att du blundar? Fast då ser du ju inte vad jag skriver å andra sidan, så det kan bli lite svårt. Men håll andan då åtminstone, och LOVA att du inte blir arg på mig för det var verkligen inte med flit...









... mina två senaste avslutningsfraser har avslutats med "...i öknen".

Jag vet!
Det är ju så sjukt pinsamt, jag ser nu hur du förgäves försöker hålla masken för att du inte vill visa någonting av all den ilska och den besvikelsen som bubblar i dig efter det svek jag stått för mot dig, kära blogläsare. Det är ju min grej, min gimmick att avsluta varje inlägg med något lite fyndigt, och så sabbar jag allt genom en sån här liten skitsak!
Men även om du bara vill hata mig just nu, snälla försök att ha i åtanke att det är mänskligt att fela, vi gör alla misstag och hur jobbigt det än kan vara så lär vi oss av dem, både om oss själva och om andra.
Så förlåt mig people, jag lovar att jag ska bättra mig framöver!

Phew! Skönt att få den här skiten off my chest...

/Kappe - din salsadansande orangutang bland sengångarna  (yes, där satt den.. back on track!)

(satan, klockan är ju tamefan halv fem?! det är väl såhär det blir när inte päronen finns hemma och begränsar en, men hur fan kommer det då bli när man flyttar hemifrån? I know the answer already, it's called ungkarlsliv.