"du har inte längre någon innebörd, din undulat har dött"
Jahapp, hemma igen efter en vecka av badande, stekande och softande i Frankrike med familjen. Kan väl inte säga att jag är superbrun direkt, men antagligen brunare än er suckers som spenderat samma tid här hemma i Sverige iallafall ; )
------------------------------------------------
När människor inte får ut det dom verkligen vill med sina liv, då börjar de lägga fokus på saker som egentligen är helt oviktiga. Varje gång man flyger så är det alltid samma scenario som utspelar sig, och det är alltid lika kul att se. Så fort gaten öppnas så tränger och bufflar sig människor fram, som om de vore fattiga u-landsbarn som jagade sista brödtransporten. Inga medel skyls, armbågarna flyger och blodet flödar medan panikslagna flygvärdinnor förgäves försöker hålla koll på vilka de har kollat av biljetterna på (okej inte riktigt då, men det är inte långt ifrån).
Det var bara jag och en rastafarisnubbe med dreads och bob marley-tröja som satt och chillade, och ni anar inte vilken skön känsla det var att bara sitta där och se på hur svettiga svenssons med tunga väskor i händerna förgäves försökte tränga sig förbi alla på ett sätt som inte strider mot den svenska jantelagen. När lugnet efter stormen uppenbarade sig så utbytte jag och bob marley ett snabbt leende innan vi släntrade igenom biljettkontrollen.
Samma sak när man ska landa. Redan precis när hjulen vidrört marken hör jag hur flera börjar fiffla med säkerhetsbältena, trots flygvärdinnornas eviga tjat om att "man ska vänta tills skylten släckts". Innan planet stannat är flera rastlösa själar redan uppe i gången i färd att plocka ut sina väskor, och när dörrarna till utgången öppnas är det verkligen djungelns lag som gäller, tvekar du det minsta så går någon före.
Hajjar verkligen inte, vad är det för fel på folk ibland?
Det finns stunder då jag verkligen undrar och blir seriöst nyfiken på hur folk tänker, och det här är en av dom. Det är som att dom tror att en dalakulla ska komma fram och hänga en krans runt deras hals och en reporter ska sticka upp en mikrofon i fejan på dom och säga: "Grattis! Du hann först ut ur flygplanet, hur känns det? Hur har du tränat för det här? Vad har du att säga om slutspurten? Vad var det som gjorde att just DU vann, hade du något särskilt knep? Vad siktar du på efter det här?"
Jeeesus folk, livet är ingen tävling, chilla lite. Alla kommer ut.
------------------------------------------------
Är helt kär i Brother Alis senaste skiva, The Undisputed Truth. Han täcker på något sätt hela registret med den; lugnt, tempo, attityd, avslappnat, jordnära, kaxigt, genomtänkta texter och "off the top"-texter, och lyckas samtidigt förmedla det så man känner att det är precis som han säger: "our songs are supposed to be the voice of our soul". Det är inte många som klarar det.
------------------------------------------------
Näe, nu måste jag fan ta och knoppa. Skönt att slippa föräldrarna här hemma fram tills lördag/söndag, men känner inget jättesug efter att ha nån ferre här direkt. En granne fick en fest trashad (eller trashad och trashad, men sabbad åtminstone) för bara någon vecka sen och det har hänt förut. Det är ett jävla helvete att Kärrtorp ska ligga bredvid Bagis och Skarpnäck, för det är alltid därifrån det kommer drivandes klungor med folk utan både liv och vett i skallen.
Sova var det ja.
Gonarre gott folk!
Kappe - din vattenpickadoll i öknen
(och nej, rubriken har ingenting med något av det här att göra.. vill bara proppsa Organism 12:s punchline lite och se om ni fattar den)
------------------------------------------------
När människor inte får ut det dom verkligen vill med sina liv, då börjar de lägga fokus på saker som egentligen är helt oviktiga. Varje gång man flyger så är det alltid samma scenario som utspelar sig, och det är alltid lika kul att se. Så fort gaten öppnas så tränger och bufflar sig människor fram, som om de vore fattiga u-landsbarn som jagade sista brödtransporten. Inga medel skyls, armbågarna flyger och blodet flödar medan panikslagna flygvärdinnor förgäves försöker hålla koll på vilka de har kollat av biljetterna på (okej inte riktigt då, men det är inte långt ifrån).
Det var bara jag och en rastafarisnubbe med dreads och bob marley-tröja som satt och chillade, och ni anar inte vilken skön känsla det var att bara sitta där och se på hur svettiga svenssons med tunga väskor i händerna förgäves försökte tränga sig förbi alla på ett sätt som inte strider mot den svenska jantelagen. När lugnet efter stormen uppenbarade sig så utbytte jag och bob marley ett snabbt leende innan vi släntrade igenom biljettkontrollen.
Samma sak när man ska landa. Redan precis när hjulen vidrört marken hör jag hur flera börjar fiffla med säkerhetsbältena, trots flygvärdinnornas eviga tjat om att "man ska vänta tills skylten släckts". Innan planet stannat är flera rastlösa själar redan uppe i gången i färd att plocka ut sina väskor, och när dörrarna till utgången öppnas är det verkligen djungelns lag som gäller, tvekar du det minsta så går någon före.
Hajjar verkligen inte, vad är det för fel på folk ibland?
Det finns stunder då jag verkligen undrar och blir seriöst nyfiken på hur folk tänker, och det här är en av dom. Det är som att dom tror att en dalakulla ska komma fram och hänga en krans runt deras hals och en reporter ska sticka upp en mikrofon i fejan på dom och säga: "Grattis! Du hann först ut ur flygplanet, hur känns det? Hur har du tränat för det här? Vad har du att säga om slutspurten? Vad var det som gjorde att just DU vann, hade du något särskilt knep? Vad siktar du på efter det här?"
Jeeesus folk, livet är ingen tävling, chilla lite. Alla kommer ut.
------------------------------------------------
Är helt kär i Brother Alis senaste skiva, The Undisputed Truth. Han täcker på något sätt hela registret med den; lugnt, tempo, attityd, avslappnat, jordnära, kaxigt, genomtänkta texter och "off the top"-texter, och lyckas samtidigt förmedla det så man känner att det är precis som han säger: "our songs are supposed to be the voice of our soul". Det är inte många som klarar det.
------------------------------------------------
Näe, nu måste jag fan ta och knoppa. Skönt att slippa föräldrarna här hemma fram tills lördag/söndag, men känner inget jättesug efter att ha nån ferre här direkt. En granne fick en fest trashad (eller trashad och trashad, men sabbad åtminstone) för bara någon vecka sen och det har hänt förut. Det är ett jävla helvete att Kärrtorp ska ligga bredvid Bagis och Skarpnäck, för det är alltid därifrån det kommer drivandes klungor med folk utan både liv och vett i skallen.
Sova var det ja.
Gonarre gott folk!
Kappe - din vattenpickadoll i öknen
(och nej, rubriken har ingenting med något av det här att göra.. vill bara proppsa Organism 12:s punchline lite och se om ni fattar den)
Kommentarer
Trackback
