Det här kommer bli ett lååååångt skolår...
Det är känslan jag fått av de inledande två dagarna.. ojojoj, i ren desperation räknade jag ut (nördigt? kanske lite) att det på en höft är sisådär 7000 timmar kvar till nästa sommarlov. Det låter iallafall mindre än 300 dagar.
Inte nog med att man själv vet om det. ALLA maler, trycker, pressar ner samma budskap i skallen på en.
"Tvåan är helt klart det jobbigaste året.. det kommer bli TUFFT" med lite extra betoning på tufft så att man verkligen ska förstå det blodiga dödsallvaret i det hela.
Usch.
Men det var ju kul att träffa alla igen. (man är väl tvungen att lägga till det så ingen bitter jävel kommer och klagar sen)
------------------------------------------------
Två saker tynger mig något oändligt just nu. Eller okej, det är jobbigt iallafall.
Jag har spelat fotboll sen jag var bara några år gammal, och piano sen jag var ungefär 10. Båda sakerna har varit en ganska stor del av mitt liv, framförallt fotbollen, men nu känner jag hur glöden börjar slockna. Efter att ha varit ifrån de båda under större delen av sommaren så kan jag bara döma av det faktum att jag inte saknat det på det sättet jag gjort tidigare.
Det blir bara inte så att jag helt spontant går ut och kickar längre.
Det blir heller inte bara så att jag helt spontant sätter mig vid pianot bara för att spela på kul längre.
Men visst, jag spelar fortfarande fotboll med kompisar ibland, och det kommer jag fortsätta göra, men jag är inte säker på om jag är motiverad till att träna och spela med laget längre. Det är bara inte samma sak på något sätt.
Och pianot vettefan heller hur det blir med. Jag lär få höra tusen gånger om av både min lärare och andra att jag kastar bort någonting om jag slutar, och då lär det bli svårt att ta det beslutet i vetskap om att jag bara kastar bort 7 års pianospelande (visserligen till och från, men ändå).
Fett sentimentalt det blev, men det blir lätt så när man börjar tvivla på en stor del av ens "jag", ens personlighet.
För helt seriöst, vad har jag utan det? Och jag menar inte på det sättet att jag inte har något liv kvar utan dessa två saker, absolut inte, men vad brinner jag för då? Vilken specifik grej gör att jag går upp varje morgon istället för att bara ligga kvar och dra mig och komma försent?
Jaja, jag ska inte grubbla mer på det här nu.. kommer väl bestämma mig hyfsat snart hur det blir.
Kan ju trösta mig med att jag börjar runt 10 imorgon, sweet dude : )
Gonarre!
/Kappe - din filosof i månskenet
Inte nog med att man själv vet om det. ALLA maler, trycker, pressar ner samma budskap i skallen på en.
"Tvåan är helt klart det jobbigaste året.. det kommer bli TUFFT" med lite extra betoning på tufft så att man verkligen ska förstå det blodiga dödsallvaret i det hela.
Usch.
Men det var ju kul att träffa alla igen. (man är väl tvungen att lägga till det så ingen bitter jävel kommer och klagar sen)
------------------------------------------------
Två saker tynger mig något oändligt just nu. Eller okej, det är jobbigt iallafall.
Jag har spelat fotboll sen jag var bara några år gammal, och piano sen jag var ungefär 10. Båda sakerna har varit en ganska stor del av mitt liv, framförallt fotbollen, men nu känner jag hur glöden börjar slockna. Efter att ha varit ifrån de båda under större delen av sommaren så kan jag bara döma av det faktum att jag inte saknat det på det sättet jag gjort tidigare.
Det blir bara inte så att jag helt spontant går ut och kickar längre.
Det blir heller inte bara så att jag helt spontant sätter mig vid pianot bara för att spela på kul längre.
Men visst, jag spelar fortfarande fotboll med kompisar ibland, och det kommer jag fortsätta göra, men jag är inte säker på om jag är motiverad till att träna och spela med laget längre. Det är bara inte samma sak på något sätt.
Och pianot vettefan heller hur det blir med. Jag lär få höra tusen gånger om av både min lärare och andra att jag kastar bort någonting om jag slutar, och då lär det bli svårt att ta det beslutet i vetskap om att jag bara kastar bort 7 års pianospelande (visserligen till och från, men ändå).
Fett sentimentalt det blev, men det blir lätt så när man börjar tvivla på en stor del av ens "jag", ens personlighet.
För helt seriöst, vad har jag utan det? Och jag menar inte på det sättet att jag inte har något liv kvar utan dessa två saker, absolut inte, men vad brinner jag för då? Vilken specifik grej gör att jag går upp varje morgon istället för att bara ligga kvar och dra mig och komma försent?
Jaja, jag ska inte grubbla mer på det här nu.. kommer väl bestämma mig hyfsat snart hur det blir.
Kan ju trösta mig med att jag börjar runt 10 imorgon, sweet dude : )
Gonarre!
/Kappe - din filosof i månskenet
Kommentarer
Postat av: Titus
Kappe- fotbollen är något som de flesta kommer ifrån i vår ålder.
Pionot är dock asnice och du bör fortsätta med det.
Hur fan sak det ananrs
gå dem låten?;9 hahahahhaha
Trackback
