Jaha, då var man igång då..
Nu har då även jag sällat mig till den otroligt populära skaran av bloggare. Har alltid sett det som lite töntigt, men vafan.. jag följer väl med strömmen och ser vart den leder liksom. Egentligen sjukt trött, men jag pallar å andra sidan inte gå och lägga mig riktigt ännu.. *ping!*: dagens I-landsproblem!
Ska kanske poängtera det för ALLA ni därute som säkert sitter och lägger era pannor i djupa veck, ja.. valet av färgtema som ni kan se på sidorna var helt medvetet för att matcha min hårfärg. Såå... nu vet ni : )
Så vad har hänt idag då?
En helt vanlig, rätt seg dag faktiskt.. började med företagsekonomi med vår läskiga lärare Håkan (potentiell seriemördare enligt mig). Sen visade det sig att vår spanskalärare för EN gångs skull var sjuk så vi fyllde vår 4 timmar långa håltimme genom att... åka in till stan, käka och sen åka tillbaka igen. Värt.
Sen var det svenska, och just under förra och den här veckan ska man tydligen jobba på det man känner att man behöver förbättra. Men man ska inte redovisa _någonting_ för svenskaläraren tydligen, så jag och carro jobbade (glassade järnet) i datasalen.. fattar inte hur man kan vara så naiv och tro att vi ska ta eget ansvar och verkligen jobba, men det klart, i slutändan är det väl ändå vi som förlorar på det. Fast vem orkar tänka så :P
Sen var det samhällslektion med en massa prat om förmögenhetsskatt och annat som man verkligen längtar efter att sätta tänderna i.
Efter det åkte jag, feel och malcolm in och gymmade (beach 2018 here i come!).. Efter jag hade käkat var det tänkt att jag skulle plugga lite innan Champions League-matchen började, men jag är ju bara BÄST på att springa ifrån saker jag ska få gjorda så det blev ingenting gjort idag heller. Helt sjukt vad dålig självdisciplin man kan ha alltså, haha!
Calle kom över en sväng och matchen var väl rätt bra och sådär, men det bästa hände i 93:e minuten. Philip, syrrans pojkvän, är ju ett riktigt Milanfan och skoja vad nöjd han var när Milan ledde med 2-1 efter att ha fått en oförtjänt straff i 82:a. Han satt där med ett smajl som gick från öra till öra. Förstår ni då hur glad man blir när det sista som händer i matchen är att van Buyten trycker in 2-2 för Bayern München... skadeglädje är den enda sanna glädjen! : )
Nu blev det ju ganska långt ändå, så vänta då bara när jag verkligen har något att skriva om!
Äh.. dags att tänka på refrängen nu asså, pusshej!
Kappe - ditt napp i ankdammen
Ska kanske poängtera det för ALLA ni därute som säkert sitter och lägger era pannor i djupa veck, ja.. valet av färgtema som ni kan se på sidorna var helt medvetet för att matcha min hårfärg. Såå... nu vet ni : )
Så vad har hänt idag då?
En helt vanlig, rätt seg dag faktiskt.. började med företagsekonomi med vår läskiga lärare Håkan (potentiell seriemördare enligt mig). Sen visade det sig att vår spanskalärare för EN gångs skull var sjuk så vi fyllde vår 4 timmar långa håltimme genom att... åka in till stan, käka och sen åka tillbaka igen. Värt.
Sen var det svenska, och just under förra och den här veckan ska man tydligen jobba på det man känner att man behöver förbättra. Men man ska inte redovisa _någonting_ för svenskaläraren tydligen, så jag och carro jobbade (glassade järnet) i datasalen.. fattar inte hur man kan vara så naiv och tro att vi ska ta eget ansvar och verkligen jobba, men det klart, i slutändan är det väl ändå vi som förlorar på det. Fast vem orkar tänka så :P
Sen var det samhällslektion med en massa prat om förmögenhetsskatt och annat som man verkligen längtar efter att sätta tänderna i.
Efter det åkte jag, feel och malcolm in och gymmade (beach 2018 here i come!).. Efter jag hade käkat var det tänkt att jag skulle plugga lite innan Champions League-matchen började, men jag är ju bara BÄST på att springa ifrån saker jag ska få gjorda så det blev ingenting gjort idag heller. Helt sjukt vad dålig självdisciplin man kan ha alltså, haha!
Calle kom över en sväng och matchen var väl rätt bra och sådär, men det bästa hände i 93:e minuten. Philip, syrrans pojkvän, är ju ett riktigt Milanfan och skoja vad nöjd han var när Milan ledde med 2-1 efter att ha fått en oförtjänt straff i 82:a. Han satt där med ett smajl som gick från öra till öra. Förstår ni då hur glad man blir när det sista som händer i matchen är att van Buyten trycker in 2-2 för Bayern München... skadeglädje är den enda sanna glädjen! : )
Nu blev det ju ganska långt ändå, så vänta då bara när jag verkligen har något att skriva om!
Äh.. dags att tänka på refrängen nu asså, pusshej!
Kappe - ditt napp i ankdammen
Kommentarer
Postat av: Anonym
harkel. 1,2 1,2, hör alla mig? bra.
Ja, Kasper Englund, jag ska nu kommentera din, låt oss kalla det, blogginlägg. Jag vill punktera att detta endast är mina åsikter och att ingen annan är ansvarig. om du har några klagomål så vänligen medela mig på telefon tisdagar- torsdagar mellan kl.11.45 och 11.46 , så kan vi boka en tid att diskutera igenom det.
Jag fann ditt s.k blogginlägg mycket intressant, då innehållet var mycket humoristiskt och pedagogiskt. Den är lättläst och enkelt upplagt, så att även mindre intelligenta människor kan ta del av den. Den var även mycket enkel att ta till sig, du fick mig att tro att jag tillbringade min dag tillsammmans med dig. detta är något som jag uppskattar mycket.
Fortsätt så!
Trackback
