Kappe - Life of a redhead

Usch vad pinsamt det här är, nästan så att jag vill hålla det inne istället bara för att slippa era dömande blickar som granskar mig från topp till tå, samtidigt som ni ställer er själva frågan: "Vad är det där för en jävla människa egentligen?"
Jag som tyckte att jag hade fått ett så bra flyt just nu, allt kändes verkligen bra. Ända tills det här hände.

Vad det är? Nej, det vill jag verkligen inte berätta..
... fast har man sagt A får man väl säga B, that's how it goes I guess. Men lova att du blundar? Fast då ser du ju inte vad jag skriver å andra sidan, så det kan bli lite svårt. Men håll andan då åtminstone, och LOVA att du inte blir arg på mig för det var verkligen inte med flit...









... mina två senaste avslutningsfraser har avslutats med "...i öknen".

Jag vet!
Det är ju så sjukt pinsamt, jag ser nu hur du förgäves försöker hålla masken för att du inte vill visa någonting av all den ilska och den besvikelsen som bubblar i dig efter det svek jag stått för mot dig, kära blogläsare. Det är ju min grej, min gimmick att avsluta varje inlägg med något lite fyndigt, och så sabbar jag allt genom en sån här liten skitsak!
Men även om du bara vill hata mig just nu, snälla försök att ha i åtanke att det är mänskligt att fela, vi gör alla misstag och hur jobbigt det än kan vara så lär vi oss av dem, både om oss själva och om andra.
Så förlåt mig people, jag lovar att jag ska bättra mig framöver!

Phew! Skönt att få den här skiten off my chest...

/Kappe - din salsadansande orangutang bland sengångarna  (yes, där satt den.. back on track!)

(satan, klockan är ju tamefan halv fem?! det är väl såhär det blir när inte päronen finns hemma och begränsar en, men hur fan kommer det då bli när man flyttar hemifrån? I know the answer already, it's called ungkarlsliv.

"Vilken är den bästa middag du ätit?
? Varje gång jag käkar tacos, och inte gjort det på ett bra tag, så är det så fantastiskt gott alltså! När jag får lägga upp allt med de grejer jag vill ha. Det var det första jag käkade när jag kom hem från vm. Jag bara njöt."
Saxat ur en intervju i café, Taaako-Anders gör skäl för sitt namn

------------------------------------------------

Glömde nämna det igår, men jag klantade till det rejält borta i Frankrike. Hade min sunkiga Nokiamobil i fickan till badshortsen, och utan att riktigt tänka sprang jag rätt ner i vattnet direkt när vi kommit fram till stranden den andra dagen.

Hmm, vänta nu.. något är FEL.

Några sekunder senare insåg jag vad som just hade skett och sprang därefter upp som en muslim med galna kosjukan till våra handdukar för att ta ut simkortet. Nu har jag tjackat en ny mobil hursomhelst, en svart Samsung för er som väntade med spänning på att få veta vilken det var, men tyvärr så försvann alla nya nummer som jag sparat på telefonen det senaste året. Så nu har jag i princip kvar nummer från en här och där ifrån mellanstadiet, KUL!
Eller inte riktigt då, men det var en jävla massa nummer som försvann.. så om ni läser detta, vilket ni antagligen gör i och med att ni läser detta (huh?), så ge mig era nummer. Om du, ja just du, är lite osäker på om du är tillräckligt close för att lämna mig ditt nummer, så gör det ändå. Skadar ju inte med lite fler nr i telefonboken så man ser lite viktig ut, right? ; )

Apropå mobilen, har hittat ett nytt oslagbart tidsfördriv i att sitta och pilla med den där luckan. Det är ingen såndär uppfällbar lucka, utan en sån som döljer knappsatsen som man liksom flippar fram. Sjukt bra, känner på mig att jag kommer irritera åtskilliga personer med det i framtiden, moahahahaha :D

Inte så mycket mer jag hade på hjärtat.. just nu väntar jag på några människor som jag ska hjälpa mig med matlagningen och hålla mig lite sällskap, nu när syrran jobbar till 22 så orkar man inte kirra käket själv..

Peace out!
/Kappe - din maskros i öknen

Jahapp, hemma igen efter en vecka av badande, stekande och softande i Frankrike med familjen. Kan väl inte säga att jag är superbrun direkt, men antagligen brunare än er suckers som spenderat samma tid här hemma i Sverige iallafall ; )

------------------------------------------------

När människor inte får ut det dom verkligen vill med sina liv, då börjar de lägga fokus på saker som egentligen är helt oviktiga. Varje gång man flyger så är det alltid samma scenario som utspelar sig, och det är alltid lika kul att se. Så fort gaten öppnas så tränger och bufflar sig människor fram, som om de vore fattiga u-landsbarn som jagade sista brödtransporten. Inga medel skyls, armbågarna flyger och blodet flödar medan panikslagna flygvärdinnor förgäves försöker hålla koll på vilka de har kollat av biljetterna på (okej inte riktigt då, men det är inte långt ifrån).
Det var bara jag och en rastafarisnubbe med dreads och bob marley-tröja som satt och chillade, och ni anar inte vilken skön känsla det var att bara sitta där och se på hur svettiga svenssons med tunga väskor i händerna  förgäves försökte tränga sig förbi alla på ett sätt som inte strider mot den svenska jantelagen. När lugnet efter stormen uppenbarade sig så utbytte jag och bob marley ett snabbt leende innan vi släntrade igenom biljettkontrollen.

Samma sak när man ska landa. Redan precis när hjulen vidrört marken hör jag hur flera börjar fiffla med säkerhetsbältena, trots flygvärdinnornas eviga tjat om att "man ska vänta tills skylten släckts". Innan planet stannat är flera rastlösa själar redan uppe i gången i färd att plocka ut sina väskor, och när dörrarna till utgången öppnas är det verkligen djungelns lag som gäller, tvekar du det minsta så går någon före.
Hajjar verkligen inte, vad är det för fel på folk ibland?
Det finns stunder då jag verkligen undrar och blir seriöst nyfiken på hur folk tänker, och det här är en av dom. Det är som att dom tror att en dalakulla ska komma fram och hänga en krans runt deras hals och en reporter ska sticka upp en mikrofon i fejan på dom och säga: "Grattis! Du hann först ut ur flygplanet, hur känns det? Hur har du tränat för det här? Vad har du att säga om slutspurten? Vad var det som gjorde att just DU vann, hade du något särskilt knep? Vad siktar du på efter det här?"
Jeeesus folk, livet är ingen tävling, chilla lite. Alla kommer ut.

------------------------------------------------

Är helt kär i Brother Alis senaste skiva, The Undisputed Truth.  Han täcker på något sätt hela registret med den; lugnt, tempo, attityd, avslappnat, jordnära, kaxigt, genomtänkta texter och "off the top"-texter, och lyckas samtidigt förmedla det så man känner att det är precis som han säger: "our songs are supposed to be the voice of our soul". Det är inte många som klarar det.

------------------------------------------------

Näe, nu måste jag fan ta och knoppa. Skönt att slippa föräldrarna här hemma fram tills lördag/söndag, men känner inget jättesug efter att ha nån ferre här direkt. En granne fick en fest trashad (eller trashad och trashad, men sabbad åtminstone) för bara någon vecka sen och det har hänt förut. Det är ett jävla helvete att Kärrtorp ska ligga bredvid Bagis och Skarpnäck, för det är alltid därifrån det kommer drivandes klungor med folk utan både liv och vett i skallen.

Sova var det ja.

Gonarre gott folk!
Kappe - din vattenpickadoll i öknen


(och nej, rubriken har ingenting med något av det här att göra.. vill bara proppsa Organism 12:s punchline lite och se om ni fattar den)

Har verkligen inte orken att skriva så mycket just, gick upp kvart i sex imorse.. men en liten uppdatering får det allt bli.

------------------------------------------------

Gotland var det ja.

Att cykla på kullersten med en ryggsäck på ryggen, stereo på styret och en otymplig väska på pakethållaren som envisas med att hela tiden ramla av är svårt och JÄVLIGT irriterande. För er som undrade.

Det där med att kunna vägen till vart man ska, det är ganska underskattat. Särskilt när man ska cykla en mil med ovannämnda packning på en cykel med en sadel hård som en betongkloss.

En "positiv" grej dock: Efter sammanlagt 10 mils cyklande så vet jag nu hur det är att vara bög, iallafall när det gäller den sexuella biten. Trust me kompis, du vill inte gå den vägen.

Världen är extremt liten. Jag och C träffade varsin kompis som tyvärr båda skulle åka hem på måndagen. Sen träffade jag min klasskompis, Sofia, och sen en gammal konfakompis vid namn Elias. Fast det är nog snarare Visby som är litet när jag tänker efter.

Haha, som vanligt faller jag in i min bittra ton när jag skriver. Överlag var det väldigt soft på Gotland, jag och Calle ägnade oss åt det vi är bäst på: att bara ta det väldigt lugnt. Fast det hade fan varit skönare att bo mer centralt än vad vi gjorde, tänker inte cykla på ett tag nu efter den här resan kan jag ju säga.

Kom hem för ungefär 3 timmar sedan och har bara hunnit koppla av ett tag, innan jag ska börja packa om. Ska ju ner till Frankrike en vecka imorgon. Känns lite rushigt såhär, för det jag skulle vilja mest av allt just nu är att bara ta det lugnt hemma några dagar.. men jaja, det kommer definitivt bli chill ma brill när vi kommit ner dit : )




Kommer väl inte bli supertjockt med uppdateringar den här veckan direkt, snarare inga alls.. men när jag är hemma igen från Frankrike så dyker det alltid upp något som händer, något jag funderar över eller något jag irriterar mig på. Så ni kommer inte undan.. all you bitches and hoes, snitches and bros!

Dagens pretentiösa budskap blir: ut i solen och njut de här veckorna! Det säger bara vips och sen står du där med skägget i brevlådan som Promoe när han hämtar posten, och klagar på hur jävla satans kallt det alltid ska vara varje vinter i k*k-Sverige. (lite censur fick det allt bli där asså, man vet ju aldrig hur känsliga ni läsare är)

peace out!

/K-dawg  din varma välkomstklapp i vestibulen

P.S. Ironiskt egentligen, hur jag alltid lyckas skriva relativt långt de gångerna jag säger att jag är för trött för att egentligen orka blogga. Det är väl kanske en simpel undanflykt för det faktum att jag aldrig kan hålla mig kortfattat.. jaja, slutsnackat.. over and out, pöss!

Just nu hatar jag ganska mycket.. eller jag mår ju bra, är glad och har sommarlov, så allt är ju tiptop egentligen. Men ändå, ibland hatar man bara.

Att morsan kommer nu, idag, och säger att jag inte får åka på reggaefestivalen ifall jag ska tälta, känns ganska ogenomtänkt. Särskilt när jag precis har köpt biljetterna. Okej, lyssna nu: hon trodde, på fullaste allvar, att man åker hem från Uppsala varje dag tre dagar i sträck för att sova emellan konsertdagarna. Men hallå, är inte halva grejen med festivaler just själva tältandet och att man ska vältra i smutsen och bli skabbig? Visst har jag rätt, Malin?
Hon ska tydligen prata med pappa innan de bestämmer sig, men jag kan inte säga att jag lägger så stort hopp på att pappa får henne att ändra sig. Han kan verkligen vara den största toffeln när det gäller såna här grejer.

Sen har jag börjat irritera mig på en annan grej, nämligen människor som bara gör saker helt utan att tänka på hur det ser ut från andras perspektiv. Stod i kön till toaletten på donken för någon vecka sedan, och framför mig står ett par. Det första som får mig att rygga tillbaka är att de plötsligt börjar hångla, men kom igen.. dom såg ju fan ut att vara pappa och dotter?! Känner mig lite pensionärsaktig och gaggig när jag säger så där, men det var fan ingen vacker syn.
Men sedan till det som verkligen fick mig att vilja spy min galla över heeeela mcdonalds: det var en hyfsat lång kö, så vi stod nog där i 6-7 min ungefär, och under hela den oäändligt långa tiden stod dom och kladdade, ja bokstavligen kladdade på varandra.
Jag har inga problem med att par hånglar med varandra in public, men när de börjar klämma på varandra och hånglar så att de på något jävla vänster slickar varandra över hela ansiktet OCH som grädde på moset också är väldigt fula, det är då jag känner att livet pissar mig i ansiktet och njuter av det. Jag ser inte mig själv som någon skönhet, men jag orkar inte heller gå omkring och predika om att insidan är viktigast 24/7, det känns lite pretto. Och nej, jag är inte bitter för att jag inte har flickvän, jag bara gillar att hata lite på folk som förtjänar det. (nej, jag har inget bättre för mig just nu.. inget som jag orkar ta itu med iallafall)

Men jag menar seriöst människor, hur tänker ni? Kan ni inte hålla igen era lustar lite och gå in på toaletten och kladda? Det är ju förfan tillräckligt sjaskigt att se på hur en massa äckliga småbarnsfamiljer sitter och försöker mata minstingen med något som inte liknar det, men tydligen kallas hamburgare, men missar den minimala munnen och träffar golvet framför en så man nästan halkar och bryter lårbenshalsen om det inte vore för ens otroligt väl fungerande förhållande med Fru Fortuna.
Näe, ibland hajjar jag inte hur folk tänker.

Fan, nu blev jag irriterad på en till sak. Det var någonting mer som jag hatade jättemycket just nu, men jag kan för allt i världen inte komma ihåg vad. Livet är en hynda.
Aja, färdighatat för idag, tack och hej!

/Kappe - din brödrost i badkaret

Fyfan vad underbart. Det är nog det som bäst beskriver hur jag känner just nu.

------------------------------------------------

Dagen började däremot inte så bra. Skulle ut till Christelle och hennes landställe på Dalarö med Philip och schteeka lite, och insåg plötsligt att klockan var väldigt mycket. Bussen gick 10.30 så jag spurtade in mot Kärrtorps centrum...

... bara för att se bussen börja köra iväg när jag har ungefär 15 meter kvar till busskuren. Surt.
Men skam den som ger sig. Eftersom att jag vet var nästa hållplats ligger så påbörjade jag ännu en spurt, nu ivrigt påhejad av alkisarna på bänken precis bredvid. Jag höll hyfsat jämna steg med bussen men den ryckte ifrån fram till busshållplatsen. Men ingen skulle gå av eller på, så den körde vidare. Det är ju då en normal människa ger upp, men som den sanna tävlingsmänniskan jag är så spurtade jag vidare till nästa hållplats som ligger väldigt nära.
Men scenariot upprepades och han körde iväg när jag har en sisådär 10-15 meter kvar. VAFAN! Gubbjäveln måste ju vara blind, tänkte jag och lunkade sakta tillbaka mot centrum igen.
Kom iväg tillslut iaf, och så här i efterhand kan jag ju bara garva åt det. Även om jag fortfarande är lite irriterad på chauffören (jag är övertygad om att han såg mig!), så måste det sett otroligt kul ut när jag sprang efter bussen för att sen tillslut missa den. Jag bjuder på den ^^

Väl ute på Dalarö var det underbart, värsta sommaridyllen ju!
Och tur med vädret hade vi också, det var precis lagom varmt när vi låg där och solade på bryggan : )
Kan inte sluta le åt Christelles mammas kommentar: "Ja just det, det är du som är Kasper ja. Du har ju rött hår så jag kände igen dig direkt."  Haha!
Efter att ha avnjutit en lunch bestående av pastasallad och en dumle-glass nere i Dalarö centrum och sen chillat lite så fick jag stressa iväg så smått. Derby på G!
(Sa det inte igår, men jag kommer ut till Dalarö fler gånger Christelle, var så säker! :D)

------------------------------------------------

Mötte upp Issa, Calle, Phille, Joel och hela det där gänget i Medis och sen kom Mallan till Södra Station där vi skulle ta Bajentåget mot Råsunda. Innan man tar det är man alltid lika taggad, men när man väl står där så undrar man alltid vafan man skulle dit in och göra. När vi hade stått där i 10 min var jag redan hyfsat svettig och sen tog det en kvart innan det kom iväg. Hajja då vilken jävla "release me"-känsla det var att springa ur det där tåget efter sammanlagt typ 35 min av svettande, även om det var en jävla stämning förstås.
Vi kom som vanligt lite sent in på Råsunda och fick väl inga höjdarplatser, men det artade sig så småningom så det var ganska lugnt.

Matchen började lite blygt från båda lagen, ganska naturligt, men kom igång efter ett tag. Och visst, som många säger så hade Djurgården ett knappt övertag, men för mig är det lugnt om motståndarna har det så länge de inte skapar några chanser. Vi vann kampen om mittfältet och Eguren avgjorde ännu ett derby sin vana trogen. Det skönaste var att vi även vann läktarmatchen, trots att jag innan matchen hörde från djurgårnshållet att de skulle krossa oss. Finns bara en sak som beskriver er klack: "Sjunger när ni leder, ni bara sjunger när ni leder. Sjunger när ni leeedeer! Ni bara sjunger när ni leeder". Eller nej förresten, ni sjöng faktiskt en aning en stund efter vi gjort 1-0, men sen dog det ju ut totalt. Vad hände Djurgårn?

Som jag sa i inledningen: fyfan va underbart. Det går verkligen inte att beskriva den känslan som konstant livar upp humöret på en och som gör att man bara kan rycka på axlarna åt allt annat. Och det finns ju verkligen inget bättre än att släntra ner i köket dagen efter en derbyvinst och läsa tidningen och bara NJUTA!
Har inte så mycket mer att säga om det här, borde egentligen skrivit igårkväll för det var då det var helt "färskt", men skitsamma. Nu måste jag ut i solen lite innan den går i moln : )

/Kappe

Över en vecka har gått av sommarlovet och inte mycket har man uträttat
det är väl kanske så det ska vara iofs..

Det var i höstas det hände om jag inte minns helt fel, jag och Calle var i Liljeholmen och skulle kolla på två kompisar som hade handbollsmatch.På vägen in till hallen mötte vi två döva killar som gick och pratade teckenspråk, något vi inte tänkte på då men som senare förklarade en del.

Först trodde vi att handbollsmatchen skulle spelas på den första planen, som just för stunden ockuperades av ett korplag i innebandy, så vi slog oss ner vid ett av borden lite bakom planen.
Så plötsligt, när vi satt där och slösnackade om ingenting särskilt, så la jag märke till hur tyst det var ute på planen. De sprang för fullt och sköt och passade men ingen sa ett ljud. Så jag tog i för kung och fosterland och skrek: "Var är snacket, gubbar?"

Det konstiga var då att endast en av tränarna reagerade med att ge mig en väldigt sur min, medan spelarna verkade helt oberörda. Vi satt där förbryllade och kliade oss i våra huvuden en stund innan Calle tillslut kom på det.
"Fan Kappe, dom är ju döva!"
Jag tror nog fan vi fick sexpack för bara just den kvällen, för det där var verkligen ett sånt ögonblick då man garvar så mycket att det inte låter någonting, utan man sitter bara där med helt uppspärrade ögon och ett hysteriskt ansiktsuttryck och, ja.. kluckar eller nåt.. haha.

Vad som påminde mig om detta var att det hände en liknande grej idag. Jag och Calle var på ett, som jag kallar det i brist på annat, "utvecklingsstört-dagis", alltså ett dagis för utvecklingsstörda, i Huddinge och jobbade. Vi stod som bäst och rengjorde två containrar (eller snarare förråd) som vi senare ska måla, väldigt tråkigt f.ö., och jag stod och fifflade med en slang som vägrade ge med sig.
Calle blev lite irriterad på min okunnighet och hävde ur sig: "Men du är ju fan cp-skadad!"
Att se hur hans lite hånfulla flin med glimten i ögat, medan han sa det, snabbt förvandlades till en "shit-nu-har-jag-verkligen-sagt-något-fel"-min, det var fan oslagbart. Även om flera barn och någon vuxen befann sig ganska nära så var det ingen som hörde, och det var ju kanske tur det. Men det var mer själva grejen som var väldigt rolig just då.

Det här är såna där småsaker som man lever längre på helt enkelt.
Jag vet att det iaf finns några få läsare av min lilla blogg, så jag tycker det har varit lite snålt med kommentarer på sistone. Dela gärna med er om ni har något sånt där "klockren tajming-minne"!

Jahapp, nu ska jag upp om 5 ½ timme för att åka iväg till Huddinge igen och jobba. Det är imorgon och på onsdag som jag (eller snarare vi) ska jobba.. kände att jag behövde lite extra cash för att vara på den säkra sidan så det passar rätt bra just nu, även om jag gärna skulle ligga kvar i sängen imorgon bitti : /


/Kappe - nothing more, nothing less (fan, börjar tappa stinget på avslutningarna asså :P)

Känner verkligen hur axlarna är lättare än någonsin, ingenting tynger mig just nu. Sen kommer det såklart fortfarande småsaker då och då som jag blir irriterad på, men inte sånt som ligger och gnager där i bakhuvudet. Det är bara sånt som man kan släppa genom att rycka på axlarna, sätta på en skön låt och glassa lite i stolen istället : )

Har haft en riktigt skön långhelg nu, varit ledigt från fredag till onsdag vilket jag utnyttjat genom att umgås med kompisar, lira lite boll och schteeka i solen.. underbart!
Sen måste jag förstås inflika två grattis! Till min syrra Tove, som tog studenten OCH fyllde 19 i tisdags, verkligen allting på samma gång.. haha. Och sen också till mamma Gunilla som fyllde 50 igår, dock inte under några större festligheter då vi kände att det verkligen skulle vara för mycket. Så det blir 50-årspartaj nästa fredag istället ; )

Har inte tänkt på det så mycket, men det är ju tamefan skolavslutning imorgon! That means SOMMARLOV! :D
Så imorgon blir det väl dra iväg och chilla på någon strand efter skolan, sen ska jag iväg med familjen till två studentmottagningar och sen blir det väl röj på kvällen får vi hoppas : )


Gullig bebisbild också, hehe : )


Det var allt för mig!

Kappe - din svalkande solkräm på de rödbrända axlarna

Det börjar bli precis så som jag sa att det inte skulle bli. Lovade ju mig själv att uppdatera bloggen ofta, men nu känner jag hur jag börjat falla tillbaka lite. Dels har det varit av tidsbrist, men på senare tid är det mer i brist på någonting att skriva. Har kommit på klockrena grejer att skriva om när jag varit så långt ifrån en dator det bara går, men sen när jag väl suttit där framför skärmen så har det liksom inte kommit något.

Har funderat på en sak. De flesta som jag känner och umgås med nu, är folk som jag inte har känt särskilt länge. Jag hör folk prata hela tiden om att "jag och han/hon har känt varandra i snart 14 år nu" och sånt, men jag förstår inte.. 14 år, då har man ju känt varandra sen man var 2-3 år alltså?!

Vet inte om det bara är jag, men jag inser nu att det måste tagit väldigt lång tid för mig att lära mig värdesätta och ta vara på det här med vänskap. Asså, jag har haft kompisar under hela mitt liv och har aldrig varit mobbad, utan har snarare varit lite mitt emellan. En kille som inte är tystlåten men heller inte stojig och skämtsam, lite blyg men långtifrån inåtvänd. När jag tänker efter så var det egentligen när gymnasiet började som det mesta vände. Jag var inte en ensamvarg innan dess, men jag har blivit mycket socialare nu och lärt mig att försöka hålla fast vid dom jag har på ett annat sätt.

Jag hade t.ex. en kompis tidigare i livet, vi gick i samma klass i låg- och mellanstadiet, spelade i samma lag och umgicks mycket på fritiden. Vi var bästa polare helt enkelt. Men när jag sedan valde att börja i Bagarmossen i högstadiet och han i Björkhagen så slutade vi bara tvärt att umgås. Vi sa inte ens hej då till varandra på ett vettigt sätt. Det är naturligt att folk glider isär och vi har väl utvecklats åt olika håll helt enkelt, men jag tycker det är sjukt att jag inte ens tänkte över det då. Att det bara hände liksom.
Så här med facit i hand kan jag säga att vi idag är helt olika som personer och inte skulle kunna hänga med varann, men vem vet vad som hade hänt om vi aldrig brutit banden?

Nu har jag en ny bästa polare som jag känt sen i fyran, Calle, och det känns som att det ska väldigt mycket till för att det ska brytas. Nu har man ändå växt upp lite sen mellanstadiet och börjat förstå vad allting handlar om, och iom att vi känner varandra som våra egna innerfickor så måste vi nog tvingas ifrån varandra av ödet på något vis för att banden ska brytas. Men man ska aldrig säga aldrig, för jag vet att livet kan vända om snabbt och få en att stå där som ett fån med bara tomma löften kvar.
Allt jag vet är att jag tänker göra allt jag kan för att hålla fast vid de kompisar jag har nu.

Nu blev det lite sentimentalt här på slutet, men jag skriver bara precis som det känns just nu och det är väl vad allt handlar om i slutändan, att visa vem man egentligen är. Right?

Nu blir det sova av, sleep tight gott folk!

Kappe - din bajamaja på festivalen (ehh.. börjar få slut på dom här nu, tips någon? :P)

Fredagen var rätt chill, var med AM och Melica under kvällen. Vi gjorde våfflor med grädde och jordgubbar och kollade på film, suuupergott! :D

Lördagen blev inte lika chill. Det som började så bra?
Vaknade vid elva, och efter en lagom stor frukost gick jag ut och la mig på balkongen och lapade sol.. sommaren är här på allvar! (bara för att jag skrev det så kommer det väl regna imorgon eller nåt)
Latade mig rejält, satt lite vid datorn, fifflade med lite allt möjligt innan det var dags att knata över till Calle vid halvtre-rycket.

Matchen gick åt helvete. Visst, vi (Bajen) lirade ingen mästarfotboll men snubben som avgjorde matchen hette Martin Hansson. Domarjäveln hade knappt ett rätt genom hela matchen, det kändes ibland som att han med mening dömde mot oss bara för att visa att han kan stå emot Söderstadions publiktryck.

Sen var det tydligen några jävla idioter som hotade Tony Gustavsson efter matchen, och det värsta är att de kallade sig Bajensupportrar. Hur är man funtad när man gör något sånt?
"Vänta fan, jag har en idé. Nu när vi har förlorat matchen och alla är sura, så kan jag ju alltid gå och HOTA tränaren och kalla honom hora, då kanske vi kniper SM-guldet!"
Bra tänkt!

På kvällen drog jag, Calle och Joel till Rålis för lite parkchill. Hade snackat med Malin innan så det verkade rätt soft sådär. Efter mycket letande (lokalsinnet på topp) så hittade vi dit. Efter en blick över gruppen med människor så kände vi direkt att, som någon Kent-låt: "Vi är inte som dom andra".
Det var typ 99 % poppare där, och så kom vi där.. kändes lite som att dom kollade snett på oss, men who can blame 'em, haha. Så jag sa till Malin "det här är inget personligt, men jag tror vi ska dra igen". Hon var med på noterna, skönt det iallafall : )
Kändes lite drygt att döma människor sådär hårt, men dels så kände vi oss inte jättevälkomna rent allmänt och ibland måste man bara gå på magkänslan. Vi ringde runt lite efter nån fest och Joel hittade en, men han fick inte ta med sig några. Kul!
Vi fick hum om någon utefest i Älvsjö, men klockan hade hunnit bli runt elva så det kändes rätt ovärt att åka ända dit ut från Fridhemsplan, så det blev hem till Calle och kolla en film och däcka i samma säng vid tvåtiden som vanligt.. (och nej, för er nyfikna jävlar, vi sov inte tillsammans sen.. haha)

Idag har varit en väldigt händelsefattig dag, men ändå ganska skön. Var och gymmade med Titus vid fyrasnåret men i övrigt har det bara varit chill ma brill för min del.
Imorgon är det fotbollsturnering i plugget, är ruggigt taggad och jag hoppas att ni andra i Sp1a också är det! Eller förlåt, Lennart FC var det ju : )
Nu ska jag slita mig från datorn lite för att gå över till TV:n istället, omväxling like whoa! ;)

Kappe - din hiphopsnubbe bland alla håkanhellströmare

Väldigt länge sen jag uppdaterade i bloggen, tror det var onsdagen innan långhelgen. Så vad har jag been up to då?
Startade långhelgen med att åka ut till landstället i skärgården med familjen och några kusiner, jättetrevligt :)  Fick största sommarfeelingen av det; grilla, bada bastu, sola lite smått och bara leva helt bortom allt vad datorer och sånt heter. Fast TV har vi förstås, hehe..

Kom hem på fredagskvällen och var ganska trött och seg, så Calle kom över för att kolla på Schlagerfestivalen och bara ta det rålugnt. Hajjar inte hur dom kan låta såna där pakter gå obemärkt förbi, dom där jävla öststaterna kan väl ha en egen tävling nästa gång istället.

På lördagen drog vi ut till Kanalplan och kollade på HTFF-Spårvägen, ganska så ovärt faktiskt. HTFF är för er som inte vet Hammarbys talangfotbollsförening, alltså där talangerna lirar innan de tar plats i A-laget. Hur som helst så var vädret ganska fint när vi drog där vid tolvtiden, men väl där så började det ösregna och då stod jag där som ett fån i en tunn tjocktröja och Calle flinandes med sin regntåliga jacka. SYND!
På kvällen träffade jag två kompisar jag inte hade sett på år och dar kändes det som, Issa och Melica. Vi sågs innan jul senast om jag inte minns fel så det var jättetrevligt :)  Vi drog till NRJ in the park men missade tyvärr Snook, så då pallade vi inte stanna och åkte hem till Melica och spelade monopol och åt supergod äppelpaj :P
Minns inte riktigt vad jag gjorde i söndags faktiskt, men någonting var det (nähä?)

Sedan har nu ännu en skolvecka gått, och nu känns det verkligen ONÖDIGT att gå i plugget!
Betygen sätts typ nu och när man redan jobbat klart med alla kapitel och gjort sina läxor så är man inte direkt motiverad till att gå dit, det enda är väl att träffa Spetta (Sp1a), sin trevliga klass ; )

Till alla hiphopheads därute, listen up! Ni måste, och jag repeterar, MÅSTE kolla in Professor P:s platta "Patience", den är fan en av de absolut bästa skivor jag hört. Otroligt bra beats, grym lyrik, flow, teknik.. allt! Fast söker ni något Timbuktu-liknande med sväng i så har ni inte kommit helt rätt. Visst, det finns många spår med schysst melodislinga och så, men fokuset läggs på texterna och soundet, inte att det svänger. Det är mer ett klassisk hiphopalbum: texter med innehåll som berättar någonting, en hel del scratch och hårda trummor sammansatt med tung bas. Det är så nära äkta hiphop du kan komma enligt mig.

Vart är festerna när man behöver dom egentligen?
När man är på humör så finns dom inte någonstans, och när man är seg och bara vill chilla så finns det tusentals.. det är helt sjukt.
Så vi får se vad som händer, antingen blir det bara ta det lugnt hemma eller så kanske jag chillar över till en kompis. Blir soft med parkchill imorgon med Malin och en massa folk jag aldrig har träffat förut iallafall : )

Inte världens intressantaste inlägg kanske, men kände bara för att skriva lite så folk slipper gnälla om att jag aldrig gör det ; )

Just det, Bajenmatch imorgon också. "Anders Svensson är en tjockis! Tjockis, tjockis, tjockis!" :D

Puss på alla dudes and dudetts där ute keepin it real!

Idag känns som en sån där dag då det inte finns något att skriva om, så i brist på annat lägger jag upp en lååång lista som jag snodde från någon människas blogg.


PERSONLIGT
1. Vad heter du? Kasper
2. Vad skulle du vilja heta ifall du själv fick välja? Ingen aning, nått tufft kanske.. men jag är väl rätt nöjd som det är
3. Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig? Usch, det vill jag inte veta :P
4. Vilket stjärntecken är du? Skytte
5. Vilken årgång är du? 1990
6. Vart bor du? i Kärrtorp
7. Bott utomlands? Nope
8. Flyttat antal gånger? One time
9. Vart skulle du vilja bo? Italien.. vart som helst, bara det är Italien : )
10. Vilken skolklass? Första ring i gymnasiet, SP1a it is!
11. Vad vill du bli när du blir äldre? Just nu något som har med skriva att göra, typ författare eller journalist

UTSEENDE
1. Hur lång är du? 1.80
2. Hårfärg och frisyr? Rött, vilken frisyr jag har vettefan asså
3. Ögonfärg? Gröna, tror jag
4. Mest nöjd med? Min lilla nyutsparade skäggväxt, haha
5. Minst nöjd med? Jaadu.. öronen?
6. Skostorlek? 42
7. Glasögon? Nej, men är rädd för att få det då resten av familjen har det :/
8. Har du några piercingar/tatueringar? Nej

FAVORITER
1. Filmer? Det finns så många, men en som dök upp i huvudet nyss (bara för att jag såg den i måndags) är "Remember The Titans"
2. Låtar? Ska jag välja en så blir det omöjligt, men om jag ska ta första bästa som jag aldrig tröttnar på så är det "Move On Up" med Curtis Mayfield
3. Årstider? Sommar!
4. Mat/dryck? Tortellini/hallonsoda (fast inte tillsammans)
5. Djur? Hund
6. Färg? Grönt (och tillsammans med vitt blir det en jäävligt najs kombination)
7. Parfym? Ferrari at the moment, men letar efter en ny
8. Tv-program? That 70's Show, Scrubs
9. Ämne i skolan? Idrott
10. Sysselsättning? Plugget i tre veckor till nu och sen sommarlov :D

KLÄDER
1. Vad använder du just nu för jacka? Ingen alls, det är ju snart sommar ju!
2. Vad använder du just nu för skor? Ett par vanliga vita sneakers och ett par glassiga svarta pengadojor
3. Favoritfärg på kläder? Helt omöjligt att säga, jag säger snarare det som passar snyggt tillsammans. Även om det såklart finns "big no-no"-färger också ; )
4. Favoritmaterial på kläder? Äh, den skippar vi va?
5. Vilka kläder skulle du vilja ha just nu? Någon fin keps/mössa vore trevligt.
6. Favoritaffärer? Är inget shoppinfreak direkt, men Monkey Bizz, Carhartt och Cali Roots är väldigt fresh.
7. För hur mycket köper du kläder för i månaden? Beror helt på hur mycket pengar jag har. Allt från 0 till några tusen alltså :P
8. Favoritmärke? Jag blandar ganska friskt, men om jag måste välja så är Eckö en favorit
9. Vad har du för byxstorlek? runt 32 har jag för mig, har inte värsta kollen på det.
10. Vad har du för tröjstorlek? Medium typ, men jag provar väl snarare tills någonting passar liksom :P

DITT RUM
1. Stort, litet eller mitt emellan? Hyfsat stort
2. Vilken färg på tapeterna? Jätteljusgrönt
3. Vilka färger går rummet i i övrigt? Lite allt möjligt, inte direkt genomtänkt, haha
4. Favoritmöbel i rummet och varför? Soffan, no doubt
5. Vad vill du ändra där inne? Inget. Eller ska sätta upp en spegel och gardiner snart, men det är ju på g
6. Vad har du där inne av följande:
a) tv? Ja
b) video/dvd? Nej
c) dator? Nej
d) stereo? Ja
e) telefon? Nej
7. Vad ser du om du tittar ut genom ditt fönster? Lite av vår trädgård och några grannhus
8. Vad gör du oftast i ditt rum? Sover, kollar på TV, chillar till musik
9. Vem förutom du brukar sova i din säng? Min nalle!
10. Favoritpryl i rummet? TV:n

BLANDAT
1. Vad heter din gudmor? Gudmor, vad är det nu då? Men har ett svagt minne att det är Maria, min moster.
2. Vad är du beroende av? Musik
3. Vilket land kommer du i från? Sverige
4. Vilken sorts lipsyl använder du? Ehh..
5. Vad tror du på? Mig själv, såklart. Men om man tänker religiöst and all så tror jag att det finns något däruppe, men det behöver inte vara Gud
6. Vilken religion tillhör du, om du nu tillhör någon? Är konfirmerad, men skulle inte säga att jag "tillhör" någon religion direkt
7. Vad köpte du senast? iPod (drygt, jag vet :P)
8. Har du nåt husdjur? Nope.
9. Vad bor du i?  Villa

GREJER
Plånbok: Nån billig från Italien
Solglasögon: H&M


That was all folks.. Ut och njut nu i det vackra vädret, för det ska iallafall jag göra : )
Pusshej!

Vad har hänt på sista tiden egentligen?
Helgen var väl inte överdrivet fartfylld men ganska lagom chill sådär, orkar inte gå in på detaljer direkt. Bajenmatch i söndags mot Örebro iallafall, och glädjen vid målet som kom i 92:a minuten kan fan inte beskrivas med ord. Vi hade stått där hela matchen i klacken och klagat, med all rätt för vi lirade fan inte bra asså, och att inhopparen och den inlånade isländska anfallaren Heidar Juliosson skulle avgöra var otroligt otippat (även om Calle tippade att han skulle komma in och näta 4 ggr i den 87:e min, men det var ju bara ren tur :P). Även om spelet gör mig lite orolig inför framtiden så visar det här ändå en otrolig styrka. Det är det laget som vinner de här riktiga skitmatcherna som i slutändan vinner allsvenskan. Jaja, nog tjatat om fotboll nu.

I övrigt sådär lagom mycket på g. Sitter och pumpar Afasi & Filthys nya mixtape "Hotell Stress vol.2 - still stressin'" i detta nu, jäävligt fresh måste jag säga. Det kommer så sjukt många nya skivor som jag måste kolla in, kommer få pumpa musik rejält i sommar.. men inte mig emot liksom :)
Köpt iPod i förrgår förresten också. Är inte en sucker för materiella ting direkt, men det var inte utan lite darr på händerna som jag öppnade förpackningen. 8 GB känns ganska lagom, har fyllt halva hittills och har en hel del kvar att lägga in.

Haha, måste bara berätta en grej till som hände igår kväll. Satt vid kvart över elva och fixade några sista grejer på datorn innan sänggående och plötsligt: (välj valfritt ljud när nånting stängs av jääättelååååångsamt).
Datorn stängdes av, alla lampor släcktes och kvar satt jag där helt paff i totalmörker. VAFAN?
Fick råpanik och sprang omkring och försökte tända alla lampor igen, men helt utan lycka. Började långsamt, väldigt långsamt, fatta att det var ett strömavbrott all denna kalabalik handlade om, så jag famlade omkring i mörkret med mobilen som enda ljuskälla och gick och la mig för lite skönhetssömn.

Hade sovit i en sisådär tjugo minuter... så plötsligt: (välj valfritt ljud när nånting sätts på jäääättelååååångsamt). Datorn gick igång igen, alla lampor började lysa på starkast möjliga ljus (jag hade ju i min panik vid strömavbrottet försökt tända ALLA lampor, så det var därför). Nu fick jag om möjligt ÄNNU mer panik, satte mig rätt upp i sängen och slog huvudet rätt i hyllan! Så då pallrade jag mig upp, jättetrött och med en liten söt bula på skallen, och stängde av datorn och släckte alla lampor och föll ihop i sängen igen.

Thats about it dudes and dudetts!

Kappe - ditt panikslagna rödhår springandes omkring förvirrad i natten med en bula på skallen

"Är du ledsen min vän, känner dig deprimerad
gunga med till beatet så vänder vi på det hela
är trött på stramt prat, klart det blir trist
när man glider genom livet som en charterturist
helt utan egen vilja, aldrig tagit nån risk
knaprar dagligen en hel jävla karta med pix
det är dags att rycka upp dig, dags att starta ditt shit
glöm alla dom idioterna som hatar din vibb"


Så rappar Chords i Timbuktus låt "Bra, Bra" på nya plattan (jag vet att jag tjatar om den låten, men den är sjukt bra.. lyssna in den goddamnit! :D). Hur som helst så fick den mig att börja fundera på det här med musik och vad det är som gör det till en så stor grej för oss människor.

För visst kan väl ingen förneka musikens betydelse för våra liv?
Min åsikt är att det finns få grejer som står över musiken i vår värld idag. Visst, pengarna styr världen rent praktiskt och det trista faktumet är vi alla väl medvetna om, men om vi bortser från det så är det nog bara kärleken som slår musiken.
Det som verkligen fångade mig var Chords två första rader, de talade på något sätt till mig och väckte direkt tanken om detta inlägg. Nu talar jag ju för mig själv förstås, men om du är nere och deppig, men sedan lyssnar på en låt som denna så kan den lätta på stenen i dina bröst och torka dina tårar. Jag säger inte att det alltid gör det, för vissa saker behöver bearbetas på andra sätt, men musik kan verkligen påverka ditt sinnelag så otroligt mycket.

Det kan ju förstås gå andra vägen också. Minns en gång, kan ha varit för två år sedan ungefär, då jag för första gången lyssnade på en låt vid namn "You Never Know" med Immortal Technique.
Låten handlar om honom själv och en tjej som han träffat som på något sätt levde "över" alla andra. Hon var otroligt vacker och gjorde helt enkelt sin grej, och även om många försökte efterlikna henne så gick det bara inte. Immortal berättar då genom hela låten hur han sakta men säkert lär känna denna tjejen, eller ska vi säga kvinnan, och är rädd för att närma sig henne då han inte vill förstöra det de har. Men en dag kan han inte hålla det inom sig längre och berättar att hon är hans allt och att han inte kan leva utan henne, men det enda hon gör är att krama honom hårt och länge och sedan springa gråtandes därifrån.
Immortal bestämmer sig då för att gå vidare även om hans hjärta är krossat, och hans liv går vidare. Men flera år senare kommer han på sig själv med att fortfarande tänka på och sakna henne, så han söker upp det stället där hon brukade bo när de kände varandra. Hennes mamma öppnar och ger honom ett brev som är från just den där kvinnan. I brevet berättar hon att hon antagligen kommer att vara död när han läser det, och att hon hade haft HIV sen långt tillbaks och att det var därför hon inte vågade låta någon komma henne nära. Hon skrev att hon älskade honom, och bad honom att lova att möta henne i himlen.

När jag hörde den här låten för första gången så började jag gråta. SÅ, nu har jag erkänt det, även om det tärde på min manlighet ;-)  Var jätteförvånad över mig själv efteråt, men det var en ny upplevelse kan man säga och sånt lär man sig ju av. Jag "kände" helt enkelt låten så starkt, och den fick mig att tänka tankar som att "tänk om jag förlorar den och den" osv.

Så varför är musik en så viktig del av det liv vi lever idag? Något som jag tror är en sak vi människor behöver är att känna igen oss i saker; att inse att det finns folk som tycker, tänker och känner likadant som oss själva, och det är där musiken kommer in i bilden. Den görs av människor och till människor i syfte att skapa förståelse mellan människor för att helt enkelt öka samhörigheten.

Nu känner jag att jag snart börjar flumma iväg om jag inte slutar, men det jag vill komma fram till är att...
att.. äh, jag vettefan asså, men jag hoppas att det jag skrivit väckte några nya tankar hos er iallafall : )
Om ni redan nu har läst såhär långt, så kan ni lika gärna dela med er av egna erfarenheter. När har musik berört dig och vad har det för betydelse för dig? Ordet är fritt peepz!

Nu är det verkligen dags för mig att tänka på refrängen, ska upp före sju imorgon trots att jag börjar 10.25. Varför? Jo, jag går nämligen och tar sprutor med jämna mellanrum på SöS mot pollenallergin (som jag ju tidigare klagat så mycket på här i bloggen :P), och imorgon bitti klockan 8 är en av dessa gånger. Usch usch, jag vill verkligen SOVA nu, men jag antar att det i slutändan är värt det när jag är frisk från alla pollenbesvär.

Lev ut gott folk!
Kappe - din hobbyfilosof bland modebloggarna

Rubriken kommer visserligen från "Bra, bra" från Timbuks nya platta (jävligt skön f.ö.), men den beskriver situationen ganska bra just nu.

• Utvilad som fan. Var och simmade (mest badade kanske, men skyller på att jag e lite förkyld fortfarande :P) med Titus och Felix idag och man måste på något sätt bli avslappnad av att bada och basta och sånt. Råchill hur som helst.

• Inte så mycket läxor och prov kvar, helt underbart. Visst, några grejer kvar, men ända in i kaklet liksom! :)

• Professor P:s platta "Patience" dimper ner i brevlådan imorgon, är sjukt förväntansfull. För er som inte vet är det en ung (runt 21 har jag för mig) battle & punchline-rappare från Skåne som nu släpper sitt debutalbum på engelska. Kommer bli supernajs med lite utlovat New York-sound att tokdigga till : )

• Allsvenskan har kommit igång bra nu och vi har fått en rätt bra inledning (även om vi mest mött skitlag än så länge). Nästa örebro hemma på söndag and it couldn't get much sweeter could it?

• Sommaren svagt på ingång och känns som att det händer lite grejer iaf. Ska tågluffa lite i Frankrike/Italien/nånstans med Calle, iväg till Malingsbo i förhoppningsvis 2 veckor och kanske iväg på en sista minuten i augusti med Titus och några till. Lär väl bli något mer, vill hinna med familjen ut och segla också..
  

Var inte så mycket mer jag hade på hjärtat just nu..
Simma lugnt och pimpa runt!

Kappe - din termos i gryningen

Holy macarony!
Aldrig varit med om något liknande förut. Jag brukar aldrig ha några större problem med att somna, på sin höjd har det tagit någon timme några gånger då man ligger och grunnar över något, men i natt tog det fan skruv asså.

Släckte lampan igårkväll vid elva och kände mig ganska nöjd, nu skulle jag ju hinna sova ungefär 8 timmar och vara utvilad inför tisdagen. Men nejdå. Klockan tickade och elva blev till halv tolv, halv tolv blev till tolv. Vid det här laget var jag inte stressad över att somna direkt, men visst kände jag att "nu behöver jag fan sova". Men efter ett tag hade klockan hunnit bli kvart i ett, och då började jag få panik. Shit, jag ska ändå upp om 6½ timme!
Började snegla på klockan allt oftare och slogs då av den geniala idén att jag måste bryta mönstret lite. Så jag testade att vända på mig och ligga på andra ledden i sängen, flytta på sängen, lägga mig i soffan, vira in mig i täcket och lägga mig på golvet och mycket mer. Ingenting hjälpte.

Gick upp och tog ett glas vatten och stirrade mig själv i ögonen i spegeln. Vafan är det här egentligen?!

Sista gången jag kollade på klockan var den 04:23, och efter det måste jag väl ha somnat. Väckarklockan ringde kvart över sju och det kändes som att jag inte sovit en sekund på hela natten.

Idag gjorde jag nationella provet i matte och drog sen hem direkt. Kändes som att jag klarade det helt okej, även om det var sjukt jobbigt att ens tänka när mitt huvud var som en enda röra och jag satt där och snörvlade var femte sekund. Däckade sedan direkt när jag kommit hem och sov som en gris, och gick sen och lagade tortellini som jag käkade när jag degade framför tv:n : )
I övrigt händer väl inte så mycket idag, ska iväg till Calle lite senare och kolla på Malmö-Bajen. Första riktiga testet, vinner vi det här så leder vi serien och klarar vårt s.k. "tunna" försvar att stoppa Junior/.J.Johansson så klarar dom fan allt.
Sjukt nervös.

Inte så mycket mer jag hade på hjärtat just nu. Chill ma brill!

Kappe - din snörvelnisse bland björkarna

Tänk dig att du vaknar en morgon och plötsligt har svårt att andas. Du har sovit ut gott och väl men känner dig ändå inte utvilad. Din näsa rinner konstant, och du går omkring och hostar och ser ut som en nyvaken kines med ögoninflammation. Du unnar dig en riktigt god frukost men märker att du inte alls känner av smaken. Du går ut och känner hur det blir värre, nysningarna kommer allt tätare och huvudvärken svävar som ett svart moln över ditt huvud.

Då vet du hur jag har haft det idag. Pollen slog till på allvar mot min kropp och jag tror fan jag har snytit mig igenom en hel regnskog av hushållspapper. Pollenhalten har varit hög i mer än en vecka men det var inte förrän idag som det slog till. Calle har varit risig ett tag så han kan ju iofs ha smittat mig också.
Igårkväll var det rätt lugnt, och då bestämde jag mig för att skippa plugget pga. att det kändes som att det arbetet lika gärna kunde göras här hemma, men det var nog tur det för idag hade jag aldrig pallat gå till plugget.

I övrigt är det rätt lugnt just nu. Nationella i matte imorgon och jag har inte pluggat ett skit, men äh.. det får gå som det går, kommer väl klara mig rätt okej iallafall får jag hoppas.

Simma lugnt allihopa!

Kappe - din... äh, jag orkar fan inte just nu, haha.

I brist på en bättre rubrik så fick det bli mitt fina valborgscitat som jag tydligen upprepade femtusen gånger under min "mindre vakna period" : ).

Otroligt seg dag idag asså. Jag och calle drog upp vid ettiden och lagade tortellini-frukost, YUMMY! : )
Sen lämnade calle stackars mig här hemma med ingenting att göra. Men jag kunde inte riktigt heller dra iväg någonstans, skulle ju iväg till farfar sen och käka middag med familjen. Det är ett fett i-landsproblem har jag kommit på, när man har en massa tid att döda innan man ska göra någonting, men de enda sakerna man kommer på att göra tar för lång tid. Gaaah!

Det har varit en väldigt lugn helg annars. Direkt efter plugget i fredags drog jag in till stan där jag mötte Christelle och senare Emil som jag inte träffat på länge, riktigt trevligt : ) Vi hade bestämt oss för att hälsa på Marcus som praoade på Gulan, så vi kollade läget med honom och damp sen ner i två sackosäckar, utmattade efter veckans bestyr :P
Marcus skulle tydligen vidare med sina kompisar, så vi lämnade honom åt dom medan vi drog vidare till gallerian. Besvikelsen var total när browniesarna var SLUT, men milkshake dög det också. Efter att ha stött på en gaaalen busschaufför som sa åt mig att "passa sig" och undrade "hur fan jag betedde mig" bara för att jag pratade i mobilen samtidigt som jag steg på bussen så hamnade vi hemma hos Christelle med varsin kopp te och kollade på "sagan om saftkalaset" på youtube, preciis min humor :D

Sen bar det av hemåt för min del, och efter middagen var vi ett gäng ute på Långholmen/Rålis/Tanto och chillade. Först skulle vi vara på Långholmen men sedan kändes Rålis på något sätt mysigare (dvs. mer folk :P), så då drog vi dit istället. Det var myspys med musik och vattenpipa ända tills farbror blå kom och skulle sabba. Vi var enligt dom "störda" för att vi undrade varför dom gick och hackade på oss när vi inte druckit något (eller en del hade ju det, men inte såå mkt ;P). Jag är inte den som skriker "fuck the law" och är allmänt revolutionär sådär, men lite trevligare kunde dom fan ha varit..

Igår var det handbollsfinal så jag och Malin drog dit i förväg och tjackade svarta biljetter utanför eftersom att de "vanliga" var slut. Calle kom dit också, och efter en seg damfinal så var det äntligen dags. Och Bajen ägde ju verkligen sönder Skövde! Micke Jansson storspelade i målet och framåt var det inget fel på målskyttet direkt. 34-22 blev det tillslut och det var en sån otrolig känsla att stå där i klacken och sjunga och skrika SM-GULD tills man var helt hes :D  Nu är det bara fotbollen kvar då!
Sedan på kvällen var vi ett gäng (typ valborgsmänniskor+calle) som nu chillade i Långholmen (vilken fantasi vi har va? :P) med vattenpipa, musik och krök. Jag hade dock bestämt mig för att ta det rålugnt den här helgen så det blev ingen öl eller sprit för mig alls. Skönt att jag kunde hålla mig på mattan den här gången, vann nog några pluspoäng hos morsan för det : )

Imorgon skulle egentligen varit en jättejobbig dag, men jag skippar skolan helt imorgon så det blir råchill istället. På företagsekonomin ska vi jobba med ett arbete som vi ändå kan göra senare, och matten och datakunskapen kan man ju jobba med hemma. Kom iofs på att vi har nationella i matte på tisdag, men vafan.. Det lööööseer saajjj! :)

Äh, nu ska jag fiffla lite och sen ta och sova. Ska in och träna imorn med mah homie Titus men i övrigt är det inte mycket planerat.

Ta hand om er goddamnit! : )

Kappe - din chillare bland stressaporna

Vaknade imorse, helt naken som gud skapt mig och smått panikslagen. Var är jag? Hur kom jag hem igår?
Tänkte att "shit, nu lär jag ha 50 missade samtal på mobilen" och greppade efter den. Inte där.
Drog på mig ett par mjukisar och gick upp och möttes av pappa som berättar hela historien om igårkväll. Jag ska tydligen ha varit ganska borta vid ett-tiden (i runda slängar sådär) och inte svarat på mobilen vilket såklart gjorde pappa och framförallt mamma oroliga. Dom ringde Titus morsa och tog Titus nummer, och bad honom ta mig till Gullmars. Några kompisar till Titus hade släpat mig dit där päronen kom och hämtade mig med bilen. Har ett jättesvagt minne av att jag stod och skrålade Bajenramsor för att överrösta någon gnagare där, men efter det är det en enda jävla dimma asså.
Det som började så bra..

Det var ju riktigt najs fram tills dess att jag inte minns någonting. Vi var ett gäng som drog in på en kolonilott i Tanto och satt där på altanen och krökade och rökte vattenpipa med lite skön hiphop i bakgrunden. Kände bara Titus där och sen kände till två till lite svagt, men det var rätt sköna människor där så det var luugna puckar. Synd bara att jag gjorde bort mig inför alla. Jahapp, det var dom bekantskaperna liksom.

Det här är verkligen inte likt mig, det är inte "jag" att bli sådär packad. Den enda (bort)förklaringen jag har är att jag inte hade ätit tillräckligt under dagen, det var samma sak på nyår och då gick det ju som det gick. Att man inte lär sig efter första gången är ju en jävla gåta asså.

Sedan berättade pappa att jag tydligen sagt att jag hade mobilen när de hämtade mig, men att jag sedan inte hade den på mig när de kände efter när vi kommit hem. Så vi ringde Comviq för att spärra men då skulle man ha nån IEN-kod som bara fanns på lådan som mobilen kom i och i själva mobilen. Smart!
Så vi vände upp och ner på huset och hittade någon kod som tydligen räckte till att spärra mobilen som tur var.
Efter ett tag så kom det fram att Titus kompis kompis hade hittat min mobil i sin jackficka (av nån anledning). Vilken lättnad! Mobilen sket jag i egentligen, hade ändå tänkt köpa ny så det var ju bara en bra anledning att göra det, men att förlora alla nummer kändes inte så party direkt så då föll verkligen en sten från mitt bröst.

Nu är det plugget igen efter långhelgen och det känns väl inte jättekul direkt. Vi har inte så mycket läxor just nu, men bara för att jag skrev det så kommer vi väl få arton uppsatser att skriva redan imorgon. Då gäller det verkligen att vara på tårna direkt så jag slipper mitt eviga sista minuten-pluggande.

Apropå... ja, ingenting egentligen, vilken otroligt viktig seger i söndags mot BP! Jag och Calle hade en biljett över så vi drog med oss en tjej som vi träffade på festen i lördags.. bara en spontan grej sådär. Spelet var sådär äckligt najs ibland så man nästan börjar våga drömma om guld, men sedan bjöd inte BP upp till så mycket motstånd så man kanske inte ska dra för stora växlar av den här matchen. Men det är som man säger: skit i tabellen - Bajen e bäst ändå!

Aja, tänkte kvarta nu.. orkar inte direkt kolla igenom så det kanske är lite osammanhängande eller ointressant att läsa.

Simma lugnt bitches!

Kappe - din varannan vatten på fyllan